Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49. ROGSLÖSA KYRKOGÅRD, DALS ilD.
49
Redan Broocman uppgiver, att denna runsten är förstörd; B. 920 är alltså enda källan
för vår kunskap om densamma.
Runstenens form påminner om Ög. 35 Fornåsa och Ög. 39 Skeppsås, i det dess ena
ända är bredare än den andra, och den kan med säkerhet antagas hava varit en kalkhäll.
Enligt gravstensskalan i Bautil har stenen varit 2,48 m lång, 1,34 m bred i storändan
och 90 cm bred i lilländan.
Runorna stå med foten inåt stenen och läsas alltså bäst från lilländan.
Inskriftens början upptager icke fullt den hälft av vänstra långsidan, som är närmast
storändan, mitten av inskriften står utefter storändan och slutet på något mer än hälften
av högra långsidan. Även denna inskrift är alltså osymmetriskt anordnad liksom Ög. 35
och 39.
Inskriften börjar ined ett likarmat kors, vars armar äro småkors, och innehåller därpå
enligt B. 920 efter Bugges läsning följande runor:
Vänstra långsidan: ges : krist : |)æn Storändan: altma : siæli : æsu sial Högra
långsidan: i|iænistito : istennlikaka
Den runa som återgivits med æ, är vänderuna, alltså uti |]øBll, li|jæil; vänderuna
är ock S uti de båda is. Uti i|iæn har n nästan samma utseende som det föregående Sß,
alltså men med kännestrecket högre upp; runan synes därför snarare vara en felläsning
av f I än av h n. Uti to har t kännestrecket nedom stavens topp; det är alltså något
osäkert, om runan varit 1 t; L. 1686 och Stephens läsa runan som H a, vartill
känne-strecket åter sitter för högt.
Stephens ÖN RM, III, s. 332 finner uti inskriftens början två verser, vilket godkännes
av Bugge, som transskriberar Och översätter dem på följande sått:
Ges-Krist fjæn alt må »Jesus Krist, som alt formaar,
siæli Æsu si å se paa (se til) Æsas Sjæl».
Bugge anser dock siæli vara felristning för siæli, vilken förmodan kunde stödas av
shallum Ög. 39. För bruket av verbet ’se’ i betydelsen ’beskydda’ har Stephens ONRM,
II, s. 736 anfört jämförliga uttryck i medelengelska: Jhesu hirn säve ant seel; Godyow se!;
God loke the!; God fie mot loke!, och det vore ju tänkbart, att samma uttryckssätt
inkommit i fsv. ined de engelska missionärer, som kristnade vårt land.
Av det följande ger Stephens en språkligt omöjlig tydning, av vilken Bugge upptager
tolkningen av li|jæn is ’gången är’, transskriberar:
liÖæn is dit å,
is sténn liggar à
och översätter: »deri er vandret bort did (til Jesus Krist), hvem Stenen ligger (er lagt)
paa». Bugge förmodar alltså, att tito, likaka äro fellästa för tita, likara eller ligara, och
tolkar ligar som 3 sing. pres. lig gr med hjälpvokal. Bugge påpekar, att alla verserna
rimma och att om vi för siæli insätta det enstaviga siæl, så äro alla fyra verserna
fem-staviga, i det liggar uppfattas som tvåstavigt.
7—i 11410 Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
