Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Att is brukas for ’är’ och ’som’, finner Bugge med skäl överraskande i denna
inskrift, som han förmodar vara från omkring år 1 "200, och förklarar detta förhållande
bero på efterlikning av äldre inskrifters språkform samt anför som motstycke därtill,
att ’var’ finnes skrivet bas på en sen norsk gravsten från Stören, Söndre
Trondhjems amt.
I)et förefaller dock så betänkligt, att antaga is brukat för ’är’ och ’som’ i en så sen
inskrift, som denna måste vara, att därigenom hela den av Bugge givna tydningen blir
tvivelaktig, helst som enligt antikvarien O. Janse gravstenar av denna form tillhöra
1200-talet och 1300-talet.
Denna Bugges tydning ger dock även rum för andra tvivel utom dem, som röra
läsningen av runorna och ovan anförts.
Storändans inskrift slutar ined sial, vilket är just den form, som ordet ’själ’ har
Ög. 35 och 39, och man tvingas då att även här tolka denna rungrupp sålunda. Detta
ord bör föregås av ett personnamn i gen., och jag tolkar alltså med Stephens och Bugge
æsu som ett sådant. Isl. Æsa anföres av Lind, Norsk-isl. dopnamn, under Asa. Satsens
verb söker man då i siøßli, som har formen av 3 sing. pres. konj., men något verb, sora
normalt har denna form, finnes icke. Ett verb med passande betydelse är isl. säda (Id)
’gjøre lykkelig, velsigne’, Fritzner2, fsv. sæla (-adhe). Det är möjligt, att detta verb
kunnat skrivas *siæla såsom adj. fsv. seel även skrives siad och ofta annars i blir inskjutet
efter s utan regel, se Noreen, Altsclmed. Gr. § 328, 2, c.
I högra långsidans inskrift är Stenn tydligen ordet ’sten’. I en så ung inskrift, som
denna uppenbarligen är, får dess S säkerligen icke dubbelläsas, Bugges antagande av
det relativa is blir alltså även av denna grund mindre sannolikt, och det i, soin står
framför Stenn, är följaktligen prep. ’i’. Det synes då, som denna sista sats: istennlikaka
skulle kunna transskriberas sålunda: l sten lik ä gä och översättas: ’in i stenen (stenkistan
1. den murade graven) har liket att gå’. Fsv. ægha brukas i betydelsen ’skola, vara skyldig
(att göra något)’ såväl med som utan at framför en följande infinitiv, se Schlyter,
Ordbok, ægha.
Ordet före denna sista sats ser ut att vara to ’dog’, vilket ock förefaller troligt, om
sista satsen antyder begravningen. Den föregående delen av satsen kan jag icke tyda.
På teckningen i Jiansakn. läses runan + (il i li|iæn) som h I, vilken läsning bättre
motsvarar bistreckets plats. Läsningen i |iæ listi, fsv. I ful listi, giver dock ingen passande
mening, om icke list skulle kunna höra till fsv. lyst f. ’kungörande, lysning’ och beteckna
det föregående som kyrkans förkunnelse, jfr fsv. thu lysir gudz signilse oicer them; viiste
ok liuste sannan wägli til himerikis port, Söderwall, Ordbok. Ristningen i |)I1 list i to
vore då att läsa l ftæ lyst l dö ’i denna förkunnelse dog hon (i)’, det andra i adv. Dat.
sing. fem. fiæ, VGLI, Söderwall, Ordbok. Denna tydning är dock osäker.
Även med den föreslagna nya tydningen är inskriften måhända rimmad:
Gës(us) Krist ftæn alt mä
siæli Æsu siäl
l f>æ lyst l dö,
i sten lik ä gä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>