Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
nedifrån, av högra 1 cm. Uti det andra t är högra kännestrecket i behåll, däremot är
det vänstra, som antages av alla föreg., borta; dock finnes möjligen 1 cm av dess spets.
På k sträcker sig en avflagning mellan stav och kännestreck och över dettas topp,
varjämte ock nedre delen av staven är skadad, vilket allt föranlett Nordenskjöld till den
alldeles oriktiga läsningen si för ku. Att läsa ku som en binderuna SU kan nu icke sägas
vara omöjligt, men var det enligt B. 876 fordom.
Den fjärde rungruppens två första runor äro Sll, därpå följer en stav på 14 cm
nedifrån och en på 8 cm; Bure läser troligen riktigt suit, B. 876 SuH; i har icke varit 11,
som Wiede tror. Efter suit finnes vänstra nedre strecket av det följande korset.
Femte rungruppen läses av Bure llfhl, i B. 876 afh|, som förmodligen år
riktigt. Nu finnes blott I i behåll, av + finnes 5,5 cm nedifrån, av N 3 cm, av * 6 cm,
alla utan kännestreck, både V och * luta mycket åt vänster.
Sjätte rungruppen läses i B. 876 ATHT Rtst. Bure läser
Rtit, Nordenskjöld Rtllt; nu synes blott Rtst eller
möjligen Rtnt. Uti H äro blott övre staven och mellanstrecket
tydliga, möjligen finnes Va cm av nedre staven, vars nedre
del ock fattas i Bautil.
Sjunde rungruppen är ristad uppåt mellan högra slingan
och nedre korsarmen, och dess två första runor äro fa, såsom
i B. 876. Framför fa finnas uppifrån två fåror, den främre
6 cm, den närmast f 4 cm, vilka kommit Nordenskjöld att
antaga t framför f, vilket han oriktigt läser m, och efter fa
finnas också två dylika fåror uppifrån, den första 3,5 cm,
den andra 5,5 cm, som se ut att vara huggna och även
iakttagits av Bure såsom ett I, och i B. 876 som toppen av h U.
Inskriften är sålunda följande:
r
a) sa|iu + |iati + ti|itku + su[it] x [afh]| x Rtst x b) "fa si
1 2 3 4 5 C 7 8 9 11 13 15 17 19 21 22 23 25 2728 30
Då på 27 f kännestrecken nå upp till övre linien, synes möjligt, att 20 Y utgör ett
b av samma form som på Rökstenen, men sannolikare är det den avart av f med lika
långa kännestreck, som finnes Ög. 92 Väderstad. Den första fåran efter fa är måhända
kortkvisttypens S-form.
Inskriften utgör en lönnskrift, vars nyckel vi ej känna. Efter förhållandet i andra
runinskrifter kan man förmoda, att grupp 1 och 6 äro namn X. och Y., och efter antalet
runor, att det övriga skall läsas sålunda: X. sati Staina |iasi aftR Y. fa(|)ur) si(lT), »X satte
dessa stenar efter sin fader Y» med de båda sista orden förkortade.
Det förefaller, som om rungrupperna två och två utgjorde en enhet för lönnskriftcn. I. sa[)r + |iati är
6 2 4 3 1678
kanske att i den ordning, siffrorna angiva, läsa Jjarf) + sati och tolka pOrö satti, i det ristaren från förekomsten
av t= 0 i ord som [)onsi, där han skrev |iansi, slutit, att a omvänt kunde användas för o, som på hans tid
betydde o. Om II. ti|itku + su[it] är staina + |iasi, hämtas vardera gruppens begynnelseruna från den andra
gruppen. Uti III. [afh]| + Rtst uppstår prep. aftR genom utbyte av första gruppens två slutrunor mot de två första
i andra gruppen.
b. 876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
