Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64. BJÄLBO KYRKA, GÖSTRINGS IID.
65
anser sålunda möjligheten av ett frisiskt gille i Sigtuna i andra hälften av 1000-talet, dit
de behandlade runinskrifterna i Sigtuna höra, vara ådagalagd.
I fråga om ög. 64 Bjälbo erbjuder tidsfrågan större svårighet, enär förekomsten av
ordet gildi m. ’gillesbroder’ i denna inskrift, enligt vad ovan anförts, måste anses för det
äldsta intyget om gilleväsendet, som överhuvud finnes, vilket innebär, att gilleväscndet är
äldre än anförda dateringar, fast detta icke kommit till vår kunskap. På grund av de
tecken till ålderdomlighet i slingans anordning och uti inskriften, som ovan anförts (se
s. 64), torde ög. 64 Bjälbo höra till slutet av 900-talet.
En av dessa ålderdomligheter, ack. sirig. SUilU, söker prof. v. Friesen undanröja genom
att. läsa sunr och åberopa, att sista runan skiljer sig från övriga U genom att bistavens
översta del utgår från huvudstaven i mycket trubbigare vinkel och mera rak än eljest,
vilket däremot flera gånger förekommer hos r, på vilken runa därjämte inbuktningen på
bistaven är i regel svag; prof. v. Friesen anser det därför icke uteslutet, att ristaren
avsett att åstadkomma ett r som inskriftens sista runa, och översätter: »Käcke (unge) män
reste denna sten efter Grep sin gillesbroder. Love, Jutes son, ristade dessa runor.» Denna
uppfattning anser jag som oriktig: gränsen mellan det mellersta och nedre kännestrecket
på r är visserligen i vissa r icke skarp, dock i alla tydlig, men vinkeln mellan det övre
och det mellersta kännestrecket till r är i alla r skarpt utpräglad, i den sista runan
skulle båda vinklarne vara borttrubbade, i det bistaven helt och hållet saknar insvängning,
men en sådan ristning måste läsas U, om ej sammanhanget tvingar att antaga r vara
åsyftat. Ack. sing. SUIlU passar väl till inskriftens övriga ålderdomsmärken och bekräftar
dessas vittnesbörd.
Vilket gille den avlidne Grep tillhört, kunna vi ej veta, men dess säte förmodar prof.
v. Friesen säkert med rätta staden Skeninge hava varit, som ligger en halv mil från Bjälbo
och under den tidigare medeltiden var den enda handelsstaden på den stora slätten vid
Vättern och plats för flera viktiga möten; ännu i dag är den en välbelägen marknadsplats
för kreatur, där betydande summor omsättas.
Namnet I uf i är annars okänt. Lundgren, Personnamn, anför ett kvinnonamn Luaa
från Finland, ävensom i ortnamnet Lworidh Luveryd Sm., vartill detta lufi kunde vara mask.,
och dessutom under Loghi en Magnus Logliason, Lughæson, Lofwason med ett sg. S. Magni
Logonis och ett S. Magni Lovonis, som kunde motsvara lufi, om formerna med v vore de
äldre. Måhända är det dock samma ord som fsv. löoi, isl. låfi m. ’den udbredte Haand,
især Indsiden, men ogsaa brugt iflæng eller enstydig ined hönd’, Fritzner, Ordbog2.
Jfr hurusom ’hand’ förekommer som tillnamn på de skånska runstenarne vid Hunnestad,
Skärby sn, Ljunits hd, SUI1 * kuna * hantaR, Wimmer, De danske Runemindesmærker III,
s. 34. Namnet är kanske även här ett tillnamn, som övergått till personnamn.
Namnet iuta, här gen. sing-, förekommer som ack. sing. å L. 334, D. II 55 Björkö,
som hör till kortkvistgruppen, i aft • iuta : Troligen återgiver denna ristning fsv. dödde,
Iudde, som enligt Lundgren, Personnamn, icke tyckes ha varit alltför sällsynt, snarare
än fsv. luti, som mindre ofta förekommer, men det är omöjligt att avgöra vilketdera.
Ännu i Prytz, Comoedia om konung Gustaf then första, är Judde namnet på den ene av
»duo Smolandi».
9—111410 Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
