- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
68

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i

Intet annat ord synes passa till denna första led Sn got. slubjus, fht. stuppi ’stoft, dam’, vars förekomst i ett
personnamn dock är svår att förstå.

Adj. halkujian Sir all-gööan, såsom prof. Läffler påpekat för mig.

Slutet i it : in ik : anti utgör ett ställe, som är svårt både att läsa och tyda. Det synes
möjligt, att i it motsvarar fsv. i ætt ’till sin ätt, härstamning’, jfr isl. sandomir i bådar
ættir Fritzner2; det utgör alltså en fyllnad till SUn : sbialbu|ja. Efter kolon följer in, vilket
torde vara konj. æn, som inleder en ny sats. ’ Dennes predikat faller det sig naturligt att
söka uti anti, som troligen är pret. av verbet fsv. ænda, som vacklade mellan 1 och 2
konj. enligt Rydqvist, Svenska språkets lagar I, s. 107, ehuru i runinskrifter verbet
annars alltid böjes efter 1 konj. Verbet har här betydelsen ’fullända, uträtta, vad som
skall göras’ och Stin : |]isi underförstås som objekt därtill. Subjektet är då ik, som
måste vara pron. ’jag’, såsom L. 1971 Hosmo och isl. ek; ’jag’ har annars i fsv. formen
iak, iæk. Ristaren framhåller med denna sats sin gärning men har icke nämnt sitt
namn; han kom ej att tänka på att eftervärlden icke kunde känna honom så väl som
samtiden.

översättning: Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en förträfflig yngling,
son till Spialbode till ätten, men jag fulländade den.

67. Ekeby kyrkogård, Göstrings hd.

Pl. XXII. Fig. 2.

Litteratur: B. 878; L. 1188; W. 168; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 705.

B. 878.

B. 878 och Broocman angiva
kyrkomuren i vapenhuset vara runstenens
plats. Runstenen återupptäcktes d.
18 sept. år 1894 vid en reparation.
Stenen låg då i kyrkoväggen på södra
sidan, väster om nuvarande södra
kyrkodörren. Runstenen togs ut och
restes på kyrkogården genom försorg
av hovpred. Juhlin.

Ämnet är röd granit. Längden
är 1,57 in, bredden vid ristningens
slut nedtill 1,03 m, i toppen
tangerande nedre slinglinien 75 cm.
Slingans bredd är 11—13 cm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free