Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G8. EKEBY KYRKA, GÖSTRINGS HU.
69
Ristningen nr mycket tydlig och inskriften följande:
sirkir * res|ii * stin * |rnna * eftR * karna
5 10 15 20 25
Namnet sirkir är säkerligen en biform till fsv. Sværkir, isl. Sørkver, vill av
grundformen *svarka-wih<XR, jfr. isl. svarkr in. ’stolt (kvinna)’, i vilken omljud æ kan verkas
av andra ledens obetonade i och därpå v-omljud kan inträda av detta æ, se Noreen,
Altisl. u. altnorw. Gram}, s. 49, 69. Namnet sirkir synes sålunda böra transskriberas
Særkir, möjligen Sørkir.
Någon motsvarighet till karna är annars icke bekant, varför det är ovisst, om namnet
är *Karni eller *Garni, *Gærni. Ett * Gærni, jfr |iana famna, kunde tänkas som
kortnamn till fsv. *GësniatR, varav Lundgren, Personnamn, anför formerna Geniut, Ginniut.
Både i sirkir och karna vore alltså r ristat r.
översättning: Särker reste denna sten efter Karne.
68. Ekeby kyrka, Göstrings hd.
Pl. XXII. Fig. 3.
Litteratur: W. 169; P. A. Säve, ATS I, s. 107, teckning; Reseber. 1861, s. 88, teckn.; teckning av
L. C. Wiede i VHAA; C. F. Nordenskjöld, ÖFT l, s. 77; Reseber. 1870, s. 39, teckn. pl. VI; E. Ihrfors,
Ostrogothia sacra, s. 12, teckning.
P. A. Säve anför om runstenen följande: »En runsten, 2 alnar 17 tum hög, 23 tum
bredast, låg på kant med runsidan utåt i högkyrkans nuvarande stor-dörr på södra sidan,
intill 1860, då den uttogs och upprestes i nordöstra hörnet af kyrkogården. Runor finnas
öfverallt i slingan, men äro till det mesta oläsliga, emedan de äro fyllda af det
granithårda murbruket, hvari stenen legat. Stenen är af grusig, löskornig granit, som snart
förvittrar.»
Runstenen är 1,57 ra hög, 57 cm bred vid foten, ungefär 40 cm vid toppen.
Huvudslingan är 9—10 cm bred, korsfoten 7—8 cm.
Uti inskriftens början nedtill t. v. finnes antagligen intet *. Det murbruk, som fyllde
somliga ristade linier, blev vid undersökningen 1894 avlägsnat. I [)esi har e alldeles
tydlig prick, så ock i eftiR. Det följande namnet är Ollint. Uti U är kännestrecket
upptill något flackt, uti i nedre hälften aV staven grund. Uti uesteR hava båda e
tydlig prick.
Korsfotens ristning börjar utan skiljetecken med tau[]eR * i * uereks vilka ords e alla
hava tydliga prickar. Uti uereks går en gropighet över mitten av U, som föranlett Wiede
att läsa B b, vartill ock bidragit, att kännestrecket, som efter sin krökning går tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
