Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Då den ena sidans ristning uppenbarligen innehåller inskriftens slut, måste den andra
alltså innehålla dess början.
Denna början år emellertid synnerligen svårläst. Möjligen och ganska sannolikt utgöra
ett par gropar ett begynnande kolon. Därpå synes övre delen av k följa, staven 3,5 cm
uppifrån och kännestrecket 3 cm, båda fortsatta av gropigheter till föreningspunkten. Så
följer, motsvarande det långa I uti siaol i andra slingan, ett U; detta är tydligt, fast toppen
saknas, men bildar en oförmedlat stark vinkel mot de övriga runorna. Den första av dessa
ser ut som + n; av staven finnas klara spår ovan och nedan kännestrecket, vilket är fullt
tydligt till det är mindre troligt att runan varit * h. R. 4—7 seill äro klara, och
följas av kolon. R. 8 är i utan prick eller kännestreck. R. 9 är K k och torde icke
vara V f, ehuru en gropighet finnes, där denna runas övre kännestreck skulle vara. Det
ligger nära att tänka sig 8 i hava varit =t= 0, varigenom 8—9 bildade ok ’och’; möjligheten
därav kan icke förnekas. R. 10 är alldeles klart I och r. 11 e med en stor prick.
I stenens kant finnes en fåra lik vänstra kännestrecket till + 11, r. 12, men väl lång
därtill, 4 cm.
Slutradens första runa, r. 13, är en båge av kännestrecket på f) i [kll]|j. Uti halbi
har * h ett helt litet kors på mitten, vad r. 3 icke skulle hava, om den lästes som h.
Ordet ’själ’ är ristat siaol; a i är icke h *, 0 har formen ‡; före det långa I utgår ett
streck, som sträcker sig 6 cm uppifrån. Sista ordet r. 23—27 är heniR; man väntade,
att r. 26 skulle vara a, men den synes klar utan kännestreck. På a r äro kännestrecken
förlängda uppåt.
Runinskriften är alltså följande:
Begynnelseslingan: kunsein : iklen— Slutslingan: — |): halbi: siaol : heniR :
5 10 15 20 25
Ristningens anordning påminner mycket om Ög. 51 Väversunda, där ordet ’själ’ ristas
sihol, som troligen är felristning för siaol. Då ög. 51 har hialbi, är kanske uti halbi här
ett i avglömt. Även ordet ’Gud’ torde här haft samma form ko|) som Ög. 51.
Fel-ristning är säkert heniR hennan. Om kunsein är rätt läst, kan det motsvara fsv. Gunsten,
isl. Gunsteinn ined utelämnat t.
Uti ög. 51 följer omedelbart efter det begynnande namnet verbet karjli.
75. Hovs kyrkogård, Göstrings hd.
Pl. XXIV. Fig. 4.
Litteratur: E. Ihrfors, Ostroff. sacra, s. 6, teckn.
Stenen hittades år 1889 vid grävning av en grav och utgöres av en avsmalnande
kalkhäll, som bildat storändan av en liggande gravsten. Vid mitt besök 1907 stod
runstenen lutad mot ett träd nära västra kyrkogårdsmuren 50 steg från dess norra ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
