Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Orden efter |JUrkil hava måhända varit rist Stin. Av rist synes toppen av alla runorna,
av t nedanför toppen vänstra kännestrecket. Avståndet mellan S och t är detsamma som
i tUSta. På samma avstånd följer toppen av en stav, som alltså icke kan vara i uti ett
*risti, ty den borde då stå lika nära som a i tUSta, utan måste hava föregåtts av en punkt
och alltså vara S i ’sten’. Topparna av detta ords runor följa efter resp. 12, 8 och 4 cm,
det första avståndet svarande mot avståndet eljest mellan St, det andra något större, det
tredje mindre än vanligt uti inskriften; förmodligen har någon skada i stenen vållat
oregelbundenheten. I |]asi står toppen av |] 7,5 cm ovan Stin, en fördjupning till höger
om staven torde utgöra början till kännestrecket; av a finnes övre staven och en skada
har sannolikt innehållit högra kännestrecket, av si saknas nedre staven. I ’efter’ saknas
nedre delön av de två första runorna, varför det är väl möjligt, att första runan varit e.
I ati äro at skadade.
Inskriften är följande:
: Jiurkil [rist stin |iasi if]tiR • uint • tusta • sun • iaR • ati • hug Utom slingan: bu :
5 10 15 20 25 30 35 40 45
Det kan icke avgöras, huruvida ack. sing. uint skall uttalas Øvind, motsvarande isl.
Eyvindr, eller möjligen *Øind, som tilläventyrs förstadiet hetat till fsv. Ønder, se M.
Lundgren, Arkiv f. nord. fil. 10, s. 178 och där anförd litteratur.
översättning: Torkel ristade denna sten efter övind, Tostes son, som ägde Högby.
83. Högby kyrka, Göstrings hd.
Pl. XXVII. Fig. 1.
Litteratur: W. 144; C. F. Nordenskjöld, ÖFT. I, s. 66, 101; Reseber. 1870, s. 43, teckn. pl. YII
(i stenens läge i kyrkan); Reseber. 1871, teckn. efter stenens resning; teckning av Wiede i statens hist.
museum; E. Ihrfors, Ostrogotliia sacra, s. 10, teckn.
Runstenen upptäcktes vid rivningen av Högby gamla kyrka 1870, liggande på kant i
södra väggen, till hälften dold av en valvbågspelare. Runstenen är nu rest i
prästgårdens park.
Ämnet är ljusgrå granit. Höjden är 1,37 m, bredden vid foten 75 cm, vid toppen
90 cm. Slingans bredd är 10 cm.
Ristningen är mycket tydlig, blott sista runan tvivelaktig. Runan läses av föregående
undersökare som U, inen är säkerligen en binderuna tu, sista ordet är alltså icke ualu
utan ual tu. Kännestrecket till sista U är rakt, såsom hos alla U uti inskriften, och skilt
från staven upptill, såsom ock är fallet med många av inskriftens U och i särskilt hög grad
med första U i lialtu. Från stavens topp i det sista U utgår åt vänster nedåt ett streck
2 cm, vänstra kännestrecket till t, det högra saknas naturligtvis. Detta kännestreck till t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
