Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Då Torkel rest ög. 82 efter Övind, son till Toste, och deri Sven, efter vilken modern
Tora rest Ög. 83, troligen är broder till övind, se nedan, kan det tänkas att Torkel
genom ög. 84 velat hedra även denna son till Toste.
85. Högby kyrkogårdsport, Göstrings hd.
Pl. XXVII. Fig. 3.
Litteratur: B. 883; L. 1182; W. 149; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 720.
För kunskap om runstenen, som nu är försvunnen, är B. 883 den enda källan. Enligt
dess mått har runstenen varit 1,75 m hög och 92 cm bred vid nedersta ristningen. Korset
har säkerligen varit av samnia beskaffenhet som ög. 81, fast förbindelselinie saknas på
teckningen mellan höm-a armens övre och vänstra armens nedre linie.
C O
I enlighet med ög. 81 torde orden ’sten denne’, varav blott första S är i behåll, böra
återställas till St[in • |ian]si, varefter runinskriften är följande:
hilf • ris|ii st[in - |jan]si* iftit? * |juri
5 10 15 20 25
Namnet hilf är fsv. Hæluer, fda. Hælf, vars nominativändelse alltså synes fela i denna
inskrift.
Översättning: Half reste denna sten eftet Torer.
86. Högby kyrka, Göstrings hd.
Pl. XXVII. Fig. 4 (efter L. C. Wiede).
Litteratur: W. 141; C. F. Nordenskjöld, ÖFT. I, s. 65; Reseber. 1870, s. 42, teekn. pl. VII; teckning
av L. C. Wiede i statens hist. museum.
Runstenen var en kalkhäll, som vid rivningen av Högby gamla kyrka 1870 upptäcktes
under altarskranket och uppgives hava varit av två fots längd (0,59 m) och 1,5 à 3 fots
bredd (0,44 à 0,88 in). Fragmentet, som förbrändes till kalk, utgör ena änden av en
runsten.
Teckningen visar stenens mittyta fylld av ornament och runorna med foten inåt stenen
i två slingor längs kanten, som konvergera mot stenens ända, varav blott föga fattas.
Inskriften har måhända gått runt stenens ända, liksom ög. 65 (B. 888), men teckningen
synes tyda på att stenen haft elliptisk form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
