Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
Inskriften är följande:
Huvudslingan: ku|imuntr > ris|ii > stin > |jnsa > eftiR > uistin > fa|3ur > sin *
5 10 15 20 25 30 35 40
T en slinga på högra slingans nedre linie nedifrån uppåt: ku|] * hialbi » hans * saul *
45 50 55
Namnet uistin motsvarar isl. Vésteinn, fda. Vis t en. Vilket uttal Saul angiver, är svårt
att avgöra; det har kanske varit saul eller sätcul, lånat från ags. säwol, se Bråte,
Uppsalastudier, s. 13. Jfr siflu öl. 44 Bo, Saflu Ög. 239 Skånninge.
översättning: Gudmund reste denna sten efter Visten, sin fader. Gud hjälpe hans själ!
98. Stråisnäs, Åsbo sn, Göstrings hd.
Pl. XXXII. Fig. 3.
Litteratur: W. 172; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1870, s. 38, teckn. VI; E. Ihrfors, Ostrog. sacra,
s. 12, teckn.
Runstenen ligger alldeles invid åstranden på Hermannekulla, en slogmark nordost
om Stråisnäs gård mellan ån, järnvägen och den kärrmark, som utbreder sig nedanför
den höjd, på vilken gården ligger. På Hermannekulla säges gården ursprungligen ha
legat,1 och på densamma ligga mer än 25 ättekullar, vilkas fotkedjor äro mer och mindre
synliga. Innan släkten Stråle kom i besittning av stället,2 hette det belt enkelt Näset,
vilken benämning var alldeles passande på en tid, då sannolikt den kärrmark, som ligger
mellan den nuvarande gården och Hermannekulla, var sjö.
Runstenen består av tre stycken, a), b), c), som sammanlagda äro 1,62 m i längd,
bredden nedtill är 5(5 cm, vid toppslingans krökning 38 cin. Styckena passa väl ihop,
så att blott obetydligt, fattas mellan dem. Runstenen spräcktes för en 40 år sedan,
därigenom att rishögar lågo intill densamma, som brändes. Därvid gick ett stycke av och
en spricka uppstod, antagligen där sedermera det andra stycket avskildes. Ämnet är
rödaktig granit.
Inskriften finnes dels i en huvudslinga, där den börjar nedtill till vänster, dels stå
några runor på högra slingans övre linie uppifrån nedåt.
På nedersta stycket a) står ris, på b) • Stin, på vars n övre staven saknas; ordet
på a) måste hava varit ris[a] ’resa’, som föregåtts av ett namn och ’lät,’. På c) äro orden
|iansi • iftiR • fullständiga.
Den avlidnes namn är mycket svårt att utröna. W. 172 läser |iursuk. och av dessa
runor äro ur på c) och uk på b) säkra, fast av U i uk blott bistaven finnes. Mellan ur
och lik kan icke gärna någon runa hava stått. Staven till U i lik är förstörd i fogen,
möjligen synes ett litet spår därav nederst på c), men det är mycket osäkert. På platsen
för |] hos W. 172 synes fullt tydligt en stav 6 cm nedifrån och kan spåras 9 cm, varefter
1 Fsv. Hermannekulla, SI). II, 131, 132 (1292, avskr. från 1600-talet), Åsbo sn, Ög.
ä Se därom A. Ridderstad, Ilist. geogr. och statist, lexikon öfver Östergötland, II, s. 227. Norrköping 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
