- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
100

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.

namnet kiRHllltr har r alldeles formen av h U, blott av en obetydlig krökning av bistaven
på det ställe, där mellanstrecket skulle vara, kan man sluta, att r är åsyftat. Därefter
följer övre pricken av ett kolon, den nedre har ej fått rum på grund av en korsande
slinga, övriga kolon hava prickarne nära varandra. På ett vittrat ställe följer auk. Uti
anutr äro an skadade, av tr finnas bistavarne inen av stavarne blott 2 cm uppifrån. Verbet
till |jiR är ristu, icke *ris|]U, dettas objekt sten, icke *s|)in; pricken på e förefaller huggen;
på det verkliga |) i |lisa går bistaven in i stavens fot. Uti iftR åter saknar i prick. I SUta
lutar övre staven till h S åt vänster. Det följande ordet är faur, en felristning för *fa|)ur;
det saknade |) finnes ingenstädes tillsatt. Uti biarki utgår staven av r från foten av a och
bistaven mynnar in i k. Ordet ’själ’ är ristat saul och följes på ormens stjärt av: has,
som icke efterföljes av något skiljetecken.

Inskriften är alltså följande:

kiRmutr ■ auk: anutr: |iiR: ristu : sten ; |iisa: iftR: suta: faur: sin: biarki: ku|) saul På ormens

5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55

stjärt: : has
60

översättning: Germund och Anund de reste denna sten efter Sote, sin fader. Frälse
Gud hans själ!

100. Ringarums kyrka, Ringarums sn, Hammarkinds hd.

Pl. XXXIII. Fig. 2.

Litteratur: B. 925; L. 1123; NV. 56; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 334; P. A. Säve, ATS. II, s. 112; 0. F. Nordenskjöld, Reseber. 1885, IV, s. 59, teckn. s. 60.

Pcringskiölds uppgift otn runstenen lyder: »på
Ringa-rums Kyrkeäng, kallat Ringsteen», Broocman säger: »på
Sorby Oppegårds ägor Öster ifrån Kyrkan». P. A. Säve
och Nordenskjöld funno den liggande i vapenhuset till
kvrkan. Vid mitt besök 1903 och 1904 låg den invid

J ö

norra portstolpen till norra porten å kyrkogårdens västra
mur med inskriftsidan uppåt. C. F. Nordenskjöld uppger
s. 60, att stenen ursprungligen lärer legat på »Kappelen»,
en backe, där först kapellet eller kyrkan var ämnad att
byggas, därifrån flyttats av en bonde i Söderby till denna
gård för att användas till bro vid ladugården, som dock
sedan återförde runstenen till kyrkan. B. 925 visar
stenen brusten i två stycken, nu finnes blott det större i
behåll.

Ämnet är granit. Höjden är 1 m, bredden i
stor-ändun 65 cm, i lilländan 56 cm. Slingans bredd är 9—
11 cm.

ji. 925.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free