- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
115

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118. slaka kyrkogård, iianek1nds hd.

115

Ordet tio måste vara inf., beroende av ba|), och betyda ’göra’ eller ’rista’ med ’denna
sten’ till objekt. Det synes då icke kunna vara annat än en nordisk motsvarighet till
got. taujan, som i pret. tawido finnes på guldhornet och vars betydelse är närmare utredd
av V. Thomsen, Arkiv f. nord. fil. 15, s. 193 f., som finner ordet icke betyda ’förfärdiga’
utan ’utstyra, göra i ordning’.

Got. taujan skulle motsvaras av isl. *teyja (Noreen, Altisl. u. anorw. Gram.3, s. 337),
fsv. *toia redan i denna inskrift, som har itin sten. En biform isl. *tøja är ock tänkbar,
fsv. ävenledes *tøia, som måhända föreligger uti tojeka Noleby (Fyrunga), se Bråte, Arkiv
f. nord. fil. 14, s. 334. Det synes, som om *tøia skulle kunna tecknas tio, såsom Ög. 41
kitar Gøtar, Ög. 92 kitulfR Gøtulfn. Infinitivändelsen i tio är nasalerat a såsom uti
uftiR hruo aftiR Hröq på runstenen från Kirkebø på Strömö bland Färöarne, se Wimmer,
Die lianeinsclirift, s. 312.

Transskriptionen av a) är alltså: -vëR bad tøia stën fiæn[na~\.

översättning: -ver bjöd åvägabringa denna sten.

b) Den andra radens runor äro delvis skiljaktiga i B. 848 och hos Wallman och till
sin beskaffenhet understundom oklara. Av många runor visa teckningarna blott staven,
som här betecknas med i, varför bistavarna varit oläsliga. Runorna äro följande:

i i a : i i ha i i a: mniil

20 25 30

R. 17 finnes blott i B. 848, soin ock för första skiljetecknet och r. 20 har en figur
lik bistaven till R. samt en runstav mellan 25 och 26. Då Wallman utfört sin
undersökning med tillgång till B. 848, är det sannolikt, att hans avvikelser därifrån även utgöra
rättelser därav. R. 28 har hos Wallman bistaven högt upp och vinkelrät mot staven,
varför den kanske utgör samma form av m som på Rök-stenen, och r. 32, blott hos
Wallman, en bistav, som korsar staven och lutar nedåt höger, jfr r. lit.

Då inskriften är så ofullständigt läst, kan ingen säker tydning givas.

R. 22 h, som icke har kortkvisttypens form, måste stå i början av ett ord, och då 27
är a, synes sannolikt, att 22—27 utgjort den avlidnes namn. Oin detta såsom på Wallmans
teckning utgjort fem runor, kan det tänkas hava varit halka Helge. R. 20—21 hava väl då
varit prep. at ’efter’ och 18 — 19 slut av t. ex. [uk i hllk i llirb]a ’och uppkasta hög’.

Betydelsen av 27—31 kunde väntas vara ett släktskapsord, men synes ej kunna så
tolkas. R. 27—28 mtl äro kanske ack. sing. man ’en man’, vartill ett berömmande attribut
varit fogat.

118. Slaka kyrkogård, Hanekinds hd.

Pl. XXXIX. Fig. 2.

Litteratur: B. 84G; Ii. 1137; W. 78; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 273; P. A. Säve, ATS., 1, s. 78, teckning pl. 20, tig. 1; Reseberättelse 1801, 3: s. 38, teckn.; C. F. Nordenskjöld,
Östergötlands fornminnesfören. tidskr. I, s. 3; Reseberättelse-, E. Ihrfors, Ostrogotliia sacra, s. 30, teckn.

Peringskiöld angiver runstenens plats vara »Slaka Bogårdzmur, Suder innantill»,
Broocman säger »på Bosgårds nu Lambohofs backe», men även P. A. Säve och Nordenskjöld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free