- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
137

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146. DAGSBEHG, LÖSINGS III).

137

Runorna i den raka slingan, som utgör övre delen av runstenens högra slinga, öro
alldeles tydliga: —ur : sin : eR : furs—, vilket troligen varit: —[æftiii N. N. fad]ur sinn,
cr förs— ’efter N. N., sin fader, som omkom’.

Den slinga, varpå den övriga inskriften står, måste vara korsets övre arm. Det första
ordet Ar i B. 859 hiifnai, men i verkligheten har detta a en avvikande form genom
att bistaven utgår från nedre slinglinien, vilket icke är fallet vare sig med a i det
följande austr eller med det föregående n. Ordet är uppenbarligen samma form som pa
Ög. 155 Sylten ristas hilfniki, vilket redan N. R.
Broocman insett; runan a motsvarar alltså till gagnet ik,
d. v. s. utgör en ing-runa 3, men huruvida den kan
vara utvecklad av den äldre runradens ing-runa, inå
lämnas därhän.

Inskriftens sista ord har varit austr, men av a
finnes blott ett 3,5 cm långt stycke stav och alldeles
jämnlöpande med stenens avslagna kant högra
bistaven av + a 3 cm lång. Av U är 3 cm av staven,
4 cm av bistaven i behåll. Runan r i austr är
vänderuna.

Det felande mellan de bevarade styckena av inskriften kan efter Ög. 155 Sylten
fullständigas till i: ikuars:

Då fortsättningen av detta slut på högra slingan står på övre korsarmen, synes det
nödvändigt att antaga, det ingen motsvarande nedre korsarm funnits, utan att slingan
utan ormhuvud och stjärt delat sig från korsets kärna nedåt vänster och höger, såsom
B. 816 Esta berg, B. 780 Tjuvstigen, B. 779 Trosa bro, Södml. De två första av dessa
äro ock resta över män, som fallit öster ut, ehuru icke uttryckligen på Ingvars tåg. Månne
samme |]UriR ristat, som namngiver sig B. 780 Tjuvstigen?

Inskriften är sålunda:

a) Slingan: — ur: sin : eR : furs: b) Korsarmen: hilfngi: a u s t r

5 10

Fonetisk transskription: —(fad]ur sinn, eR förs— (i Ingvars) hælfningi østr.

Översättning: — (efter N. N.), sin fader, som omkom (i Ingvars) trupp österut.

Möjligen utgör: cr förs (i Ingvars)

hælfningi østr

ett verspar med allitteration mellan (Ingvars) och hælfningi.

146. Dagsberg, kyrkogårdsmuren, Lösings hd. ,

Pl. XLVII. Fig. 1.

Litteratur: B. 858; L. 1095; W. 14; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötlandt
s. 528; P. A. Säve, II, s. 95; Reseber. 1862, s. 35; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 156, teckn.;

E. Ilirfors, Ostrog. sacra, s. 20, teckn.

Även denna runsten befann sig enligt Peringskiöld, B. 858 och Broocman i »kvrko-

t? O " 7 %>

muren», se föreg., men anträffades av P. A. Säve, Nordenskjöld och mig 1891 å insidan

18—151554. Östergötlands runinskrifter.

B. 859.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free