- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
141

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150. ku hin g städs kykka,. lösings iii).

141

Inskriften är nu nästan fullständig. Av första namnet finnas blott de tre sista runorna
-kun, av vilka k har blott bistaven i behåll; U har visserligen bistaven bruten såsom på r
inen ej mera än att runan dock torde kunna antagas vara U, vilket ock är bäst förenligt
med dess ställning. Namnet har kanske varit [ha]kun. Genom tramp har sikstain blivit
mycket grunt, och somliga av dess runor med svårighet skönjbara. I rais|jll äro |)U svaga.
Prep. är iftiR, första i och R äro skadade.

I en slinga längs stenens mitt har det i huvudslingan efter rais|)i avglömda [s]tain: |ionsi:
stått, vari det första S jämte vänstra bistaven av t är bortslaget, det andra är vänderuna, och 0 är k
Inskriften är följande:

a) Huvudslingan: — kun : auk: sikstain : rais|ju : eftiR: hrulf: fa|wr: sin: b) Mittslingan:

.... ’ 5 10 15 20 25 30 35

-tain: ponsi

översättning: Hakun (?) och Sigsten reste denna sten efter liolf, sin fader.

150. Furingstads kyrka, Lösings hd.
Pl. XLIX. Fig. 1.

Runstenen anträffades vid kyrkans reparation 1888 i gamla vapenhuset och restes på
planen utanför västra kyrkogårdsmuren.

Ämnet är ljus granit. Höjden längs korset är 1,23 m, bredden över dess centrum
70 cin. Slingans bredd 10—11 cm.

Ristningen är på många ställen förstörd eller otydlig.

11 cm från stenens nedre karit finnes ett tydligt kolon, som säkert står framför första
namnet. Namnets första runa torde vara k men är ganska otydlig, anledning att antaga m
finnes knappast. 2 är klart U, 3 en stav i, som icke synes ha bistav. 4 n, vars vänstra
bistav ser ut att sammanbinda 3 och 4 men dock sträcker sig även t. h. om staven.

° o

5 är + a med bistaven högt upp för att nå över det följande kolon. Återstoden av
inskriften i vänstra slingan auk : |]urun : auk : |jur— är klar, men slingan avbrytes genom att
stenens topp saknas.

På stenens högra sida är slingans övre hälft alldeles utplånad. Efter en punkt 68 cm
uppifrån synes ordet sin, men dess S är mycket svagt, dess n tydligt, följt av kolon, och
därpå auk:, samt kuna:, vars a dock är något osäkert, samt slutligen e, som uppenbarligen
utgjort början av e[ftiR].

Om det första namnet är rätt läst kuina, måste väl detta uppfattas som Gynna, en
biform med i-omljud till fsv. Gunna, som ock tyckes föreligga i kyna Jursta enl.
undersökning av S. Boije 1885 och mig 1900, ikuna B. 672, L. 832, och i Gyna (nom., lat. dipl.)
Uppl. SD. III, 100. Namnet kuna Gunna är ett vanligt fsv. namn, som ock står i slutet
av inskriften.

Av inskriften är alltså nu följande i behåll:

Vänstra sidan: : kuina: auk: fjurun : auk: |iur— Högra sidan: — sin : auk : kuna: e—

5 10 15 20 25 30

översättning: Gynna och Torun och Tor(gärd? reste denna sten efter N. N., fader) sin
och Gunna efter (sin make).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free