Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
hövding, varom den isl. Ingvars jaga ens viöfgrla (Ingvar vittfarnes saga) handlar. Enligt
denna saga hette hans farfader Äke, vilken hade Aktat en dotter till konung Erik
segersäll, som fadern förmält med en konung i Gardarike, hans fader Eymund. Hans moder
säges vara en mäktig mans dotter, men sagan nämner icke hennes namn, runstenen
D8vo 20 Gripsholm upplyser, att hon hette Tola. Ingvars fader skulle alltså varit kusin
till konung Olov Skötkonung och Ingvar svssling till Anund Jakob, med vilken han säges
varit icke långt från jämnårig. Ingvar valde sig ur landet manskap och 30 fullrustade skepp
och seglade till Gardarike, uppehöll sig 3 år hos konung Jarizleif och seglade därpå med
sina 30 skepp troligen utför Volga, från vilken färd fabelaktiga äventyr förtäljas, men
dog av sjukdom 1041, och han var då 25 år gammal, skulle alltså vara född 1016. Hans
manskap vände då oin, och hade 12 skepp, vilka sedan också skingrades och troligen till
större delen förgingos; sagan vet blott, att ett kom till Miklagård och att Ingvars förtrogne
Garda-Ketill återkom till Gardarike med sitt skepp och därifrån till Sverge förde
underrättelser om färden och Ingvars rikedomar till hans son Sven, som själv sedermera seglade
samma färd som sin fader. Uppgiften om Ingvars dödsår 1041 torde vara riktig, sagans
övriga tidsuppgifter äro däremot förvirrade, uppgiften om Ingvars faders namn bekräftas
av runstenar vid Strängnäs och en del andra sakförhållanden i tiden före Ingvars tåg
kunna därför även vara riktigt angivna. Jfr Yngvars saga vidfgrla, utg. av E. Olsson,
Köbenhavn 1912, s. lxxv ff.
156. Tingstad, kyrkan, Lösings hd.
Pl. LII. Fig. 1.
Litteratur: B. 861; L.1099; W.19; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 539;
P. A. Säve, ATS.1, s. 94; Reseber. 1862, s. 32; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 171, teckn.; E.
Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 36, teckn.
Peringskiöld angiver »Tingsta södre kyrkedörr» vara runstenens plats, så ock Broocman;
P. A. Säve säger den ligga »i chordörrtröskeln, öfvertäckt af sidostenarne och nedtjärad»,
vilket läge ock framgår av teckningen
i B. 861. Vid kyrkans reparation 1862
blev den uttagen och rest mot en berg-
O Ö
häll i östra ändan av kyrkogården.
Ämnet är grå gnejs. Höjden är 1,88 m,
bredden vid vinkelns spets nederst på
stenen 86 cin, vid toppen 93 cm.
Slingans bredd 8—14 cm. Ristningen är
tydlig.
Punkten i början av inskriften är
säker. I reisa har e tydlig prick, av i
är nedre delen utplånad. I SUI1 är övre
staven av S förlängd till nedre linien och staven och vänstra bistaven av n nästan
försvunna.
b. 861.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
