Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157. TINGSTADS KYRKOGÅRD, LÖSINGS IID.
149
Alla inskriftens skiljetecken äro punkter; den punkt saknas, som B. 8(51 har efter I
i |iorlak, vars 0 liksom det i tola har formen k
Inskriften är följande:
• tola • lit • reisa • stein • eftiR • |iorlak • sun • sin •
5 10 15 20 25 30
•» O
Kvinnonamnet tola ristas annars tula, t. ex. Ög. 212 Albäcken; Lundgren, Personnamn,
anför det blott från ortnamnet Tolothorpe Vg.? S. D. III, 34 (1311). Det motsvarande
mansnamnet ristas i runor tuliR B. 991, L. 1362, T. 24 Leckö, Vg., och L. 1400, T. 108
Hökerum, Vg., tuli L. 600, Elltomta, Grödinge sn, Sdml., tollR B. 277, L. 333 Hovgården,
Adelsö, Uppl., undersökt av mig 1901, toli B. 537, L. 296 Hov, Rasbo sn och hd, Uppl.
Lundgren, Personnamn, anför *Tole blott från ortnamnen Tolabro Ög. SDnsII, 99 (1409),
Tolæficerthini/ Sk. SI). IV, 706 (1340) och T’olathorp Ög. SRP. 2304 (1387), däremot är
biformen Tule rätt vanlig. En biform Tolle förekommer även. Denna växling mellan o och u
tyder på att. vokalen är kort. |iorlak motsvarar fsv. Thorlach Medp. SD ris II, 575 (1412).
Översättning: Tola lät resa stenen efter Torlak, sin son.
157. Tingstad, kyrkogården, Lösings hd.
Pl. LII. Fig. 2.
Litteratur: W. 22; P. A. Säve, ATS. 2, s. 94; Reseber. 1802, s. 31, teckn.; C. F. Nordenskjöld,
Reseber. 1871, s. 171, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogotlria sacra, s. 30, teckn.
P. A. Säve uppgiver denna runsten finnas i sydöstra kyrkogårdsporten. Den står nu
bredvid föreg., rest mot en berghäll i östra ändan av kyrkogården.
Ämnet är ljusröd granit. Höjden är 1,19 m, bredden, tangerande nedersta ändan av
högra slingan, är 73 cm, över toppen av mittslingan 94 cm. Slingans bredd är 10—13 cm.
Ristningen är bred och tydlig. Första namnet är dock skadat och svårläst. Slingorna
begränsas nedåt av raka linier, av den i nedre ändan av vänstra slingan är blott nedre
tredjedelen, 4 cm, i behåll. 4 cm till höger därom finnas 4 cin nedifrån av staven till
r. 1. 6 cm till höger finnes 6 cm nedifrån av staven till 2, till vilken upptill en 4 cm
lång bistav till f eller k hör, som vid första påseende tyckes vara vänstra bistaven till 3 t
såsom denna runa uppfattas av P. A. Säve, men detta streck är upptill genom 1 cm skilt
från toppen av 3. Denna bistav till f eller k kan ej följas in till staven men antydes av
en gropighet, som mynnar in i staven 5,5 cin nedifrån, 4 cm uppifrån. 3 ser ut som h I
med bistaven 3 cm fullt tydligt. För att vinna en tydning förmodar jag R r, och
möjligen finnes en skugga av nedre ändan av övre och av nedre strecket, men mellanstreckets
sträckning är ej säker. 4 i är klar och oskadd. 5 har staven klar, bistaven är något
otydlig men har med visshet varit |l; naturlig gropighet i stenen har givit anledning till
P. A. Säves uppfattning av 5 som k. Jag förmodar, att namnet varit afri|), fsv. Afridh,
gen. Afridha Ög. Lundgren, som annars flerstädes förekommer i runor, t. ex. Öl. 27
Sandby. I bru äro br mycket avflagade och U nästan saknar stav.
Efter bru + väntar man |iasi men det synes osannolikt, att i finnes. Vid platsen för i
är en avsats, framför vilken i borde löpa, men stenens yta har där samma röda färg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
