Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
171. Skärkinds gamla kyrka, Skärkinds hd.
Pl. LVII. Fig. 2.
Litteratur: C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1870, s. 27, teekn., utdrag av II. Hildebrand, VHAA.
månadsblad, 1877, s. 450; Stephens, ONRM. III, s. 20 f., 448; E. Ihrfors, Ostrog. sacra, s. 6, teekn.; S. Bugge,
Arkiv f. nord. fil. VIII, s. 23 (1801); Th. v. Grienberger, Zur Runenlehre, s. 70 i Zeitschr. f. deutsche Phil.
39; J. Swenning, Skärkind stenens runinskrift, s. 220 f. i Från filologiska fören. i Lund. Språkliga uppsatser III,
tillegnade Axel Kock, Lund 1900. __
Runstenen upptäcktes i juli 1876 av C. F. Nordenskjöld. Den låg då i golvet till
koret av Skärkinds gamla kyrka med runorna uppåt och restes hösten 1877 på gamla
kyrkogården norr om gravkapellet, som just utgöres av koret till gamla kyrkan och tillika
tjänar till förvaringsrum för en del fornminnen.
Runstenen är av ljusröd granit. Höjden är 1,65 m, bredden vid foten 78 cm, litet
ovanför 86 cm, över inskriften 86 cm, i toppen 80 cm. Stenens form är rektangulär.
Inskriften, vars runor tillhöra den äldre runraden, läses från vänster åt höger och är
ristad i en rad utan infattningslinier något ovan stenens mitt. Dess början lo cm från
stenens vänstra kant är 63 cm uppifrån, 90 cm nedifrån, slutet invid högra kanten, är
55 cm uppifrån, 1 m nedifrån, runornas egen längd oberäknad, runorna 1—4 stå med
foten i samma linie, 7—11 i en något högre, 5—6 förmedla övergången.
Före inskriften tinnes intet skiljetecken. R. 1 är £ S av 4 streck, det översta, soin
lutar åt vänster, är 3 cm, det andra 2,5 cm, det tredje och fjärde 3 cm. 2 är < k med
vinkelns spets i jämnhöjd med vinkeln i mitten av 1 i S och vardera armen 4 cm.
3 är i 8 cm. 4 är t», staven 9 cm, bistaven utgår upptill och nedtill 2 cm från stavens
spets. 5 är I5 a, staven, 9 cm lång, slutar nedtill i jämnhöjd med nedre bistaven till 4 1>,
över vilket runan upptill höjer sig; bistavarna 5 cm långa, breda, jämlöpande, skilda av
2 cm mellanrum. 6 M, staven 10 cm lång, börjar och slutar högre än 5 £ a; bistaven
5 cm, i spetsen något skadad; det finnes nämligen en skada på staven, som når från övre
bistaven av F^ a till spetsen av deri på h I. 7 är M e, stavarna 8 cm, nedtill nötta, vinkeln
mellan bistavarna mycket trubbig, vänstra bistaven 2,5 cin, den högra 3 cm, avståndet
mellan stavarna upptill och nedtill 4 cm, på mitten 3 cm. 8 ft U, staven 9 cm, bistaven
nära 10 cm. 9 b är mycket skadad. Läsningen P W vore fullt möjlig, dess stav är
skönjbar utom strax ovan bistaven, där den går över en knöl, nedom utplattad och
sammanlöpande med bistaven genom en skada. Till vänster om staven går en repa i stenen ett
litet stycke från toppen nästan intill bistaven till 8 U och slutar i jämnhöjd med
mynningen av bistaven in i staven av 9. Att läsa 9 som b, vilket man väntar, är förbundet
med större svårighet. Nedom nedre delen av bistaven till P, skild därifrån genom en
mellanbalk, utgår en fördjupning åt höger, grundare än denna bistav till P, går jämlöpande
med denna 2,5 cm till dess böjning uppåt, böjer så av nedåt i spetsig vinkel och löper
5 cm något litet konvergerande med staven lika långt ned som denna men skiljes från
dess spets av en 1,5 cm bred mellanbalk, och det ser icke ut, som om de varit förenade.
Staven är nära 12 cm lång och når högst av runorna; från toppen till mynningen av
bistaven till P 6 cm. Troligen har dock 9 varit b, fast nötningen genom tramp på vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
