Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
VI: 3, s. 20, synes med rätta betvivla riktigheten av att sålunda antaga W beteckna
spi-rantiskt b.
Att luwatliwa är ett eller två namn eller ord, synes emellertid osannolikt. Dess runor
äro åtta liksom i runradens ätter, och de torde därför vara valda för att upptaga lika
stort rum som dessa. Att de med undantag av I och t utgöra en upprepning av samma
runor, gör vidare troligt, att de icke hava språklig betydelse.
H. Pipping1 anser luwatliwa identiskt med de åtta runor dan ; kiano, som på
Charnay-spännet från Burgund föregå runraden, i det att båda rungrupperna utgöra lönnskrift,
vars betydelse fås genom att på Vadstena-brakteaten räkna tillbaka fem, på
Charnay-spännet sju runor från den tecknade, vilken nyckel skall antydas av begynnelserunorna,
i det att I är den femte och d den sjunde i sin ätt. Av lliwatuwa fås sålunda sl|ldjl|ld,
i det Pipping antager, att runraden på Vadstena-brakteaten slutat med runföljden do
som på Kylver-stenen men att d utelämnats av brist på utrymme men medräknats för
lönnskriftens läsning. Av Charnay-spännets dan j kiano, vars k dock är osäkert till sin
betydelse, erhålles sl|l j da||]t. Identitet mellan sl|ldjl|]d Vadstena och sl|) j da||]t erhålles, om
man å ena sidan antager, att jara-runan på Vadstena-brakteatens tid redan betyder a, och
å den andra, att uttalet hos ristaren av inskriften på Charnay-spännet rönt inverkan av
den fht. ljudskridningen och kommit ristaren att välja runan t i stället för d. Den
run-följd, som båda inskrifterna var på sitt sätt avse att beteckna och som av gammalt
plägade föregå runraden, har alltså varit sl|): dä||ld, vilka runor Pipping anser uppenbarligen
utgöra en kortskrift, vars betydelse först kan utredas, då något nytt fynd bragt de fullt
utskrivna orden i våra händer, varför han ock betecknar ett sitt tydningsförsök som en
ren gissning.
0 n
Pippings i och för sig mycket skarpsinniga tydning synes tvivelaktig redan genom det
förhållandet, att den forntida läsare, som listat ut nyckeln till lönnskriften och läst
densamma, icke får den slutliga lösningen till svar utan en kortskrift därav att bråka sin
hjärna med. Säkra exempel torde saknas på en sä djup hemlighetsfullhet. Att () j skulle
betyda a på Vadstena-brakteaten är väl också osannolikt, sedan till och med den yngre
runformen % anträffats med betydelsen j på Nolinge(Fyrunga-)-stenen, se Bråte, Ark. f.
nord. fil. XIV, 334, vilken uppfattning godkänts av Bugge, Ark. f. nord. fil. XXII, 4 f.,
i följd varav Bugges antagande, att % betyder ä på Skåäng-stenen, även måste förfalla,
se Bråte, p. a. st. s. 335. Att Vadstena-brakteatens runrad verkligen slutat med od, visas
av brakteatens duplett Ög. 178 b.
För egen del delar jag Wimmers uppfattning, att luwatliwa har magisk betydelse, och
magiskt torde ock syftet vara med runradens ristning, såsom redan A. Dieterich,
A B C Denhnäler i Rhein. Mus. LVI 1901 s. 77 ff. påpekat, se Kleine Schriften, Berlin
1911, s. 212, ref. av C. Lindskog, Nord. tidskr. 1901, s. 128 ff. Brakteaten har
uppenbarligen använts som amulett.
1 så hög grad påminner luwatuwa om ristningen lyfatyiø på stenyxan från
Veile,2 vars inskrift Wiramer hänför till början av 1200-talet, att frestelsen ligger nära
1 Vadstena-brakteaten och Charnay-spännet i Stud. f. nord. fil. VI: 3.
2 L. Wimmer, Søuderjvllands runeraindesmærker, s. 26, särtryck av Haandbog i det nordslesvigske
spørgs-maals historie, Kbli. 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
