Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178. VADSTENA-BRAKTEATEN.
171
att antaga luwatuwa vara den urnordiska formen av de medeltida trollrunorna lyfatyiø och
att olikheten härrör från att så många århundraden skilja de båda uppteckningarna åt.
Då Wimmer i lyf återfinner ordet lyf ’läkemedel’, är denna tydning möjlig blott för
stenyxans trollrunor, de urnordiska luw måste hava haft någon annan betydelse.1 Då antalet
runor bevarat sig från urnordisk tid till 1200-talet utan vokalbortfall, har luwatliwa icke
varit något ord utan en magisk sammanställning av runor, soin var för sig tilläventyrs
betytt ett ord.’2 Vilka dessa ord varit, kunna vi icke veta. Anmärkningsvärt är, att
+ a, ‡ 0 på Veile-yxan båda motsvaras av urnord. I5 a, varav kanske kan slutas, att +
egentligen är nasalerat a och återger ordet äss ’gud, särsk. Tor’. Runan l\ II i luwatuwa
motsvaras på Veile-yxan av A y, som kan vara omljud därav. Då emellertid i urnord. tid
Y R ofta användes med magisk betydelse, är det även möjligt, att A Veile återgår på
urnord. Y och alltså icke direkt motsvarar ft U Vadstena.
Med avseende på motsvarigheten W och f, i stället för vilket på senare stället i står,
förmodligen genom felristning, må jämföras isl. æfi till got. aiws m. fi. fall, se A. Noreen,
Aisl. u. anorw. Gram?, § 242.
Inskriften på Vadstena-brakteaten är alltså följande:
• luwatuwa • fu|jarkgw: hnijepRS: tbemlgo[ d]
1 5 10 15 20* 25 30 32
Andra, tredje och f]ärde rungruppen utgöra den äldre runradens i tre ’ätter’ (åttatal)
fördelade 24 runor, den sista runan M är dock dold under öglan.
Den äldre runradens fonetiska omskrivning är mycket enklare än den yngre runradens,
enär å ena sidan den äldre runradens 24 runor räcka bättre till att beteckna ljuden än
den yngres 16 och å andra sidan på den tid, från vilken de flesta urnordiska inskrifterna
härröra, språket ännu icke utvecklat ett så skiftande ljudsystem som på de yngre
runornas tid.
För många av den äldre runradens runor sammanfaller alltså den fonetiska
trans-skriptionen med runans transkription. Detta är fallet med f f, U u, |j fi, a a, r r, k k,
W w, h h, n n, i i, p p, R n, S s, t t, e e, m m, I l, Q ng , 0 o.Dels stötljud, dels väsljud
beteckna g g och fsv. gli, b b och bilabialt v, d d och d (eng. klingande th).
Runan j betecknar äldst j, varmed dess namn (jära) ursprungligen börjat, sedermera a,
då j uti runenamnet gått förlorat, vilket torde kunna antagas ännu icke hava varit fallet
på Vadstena-brakteatens tid.
Osäkert är, vilket ljud 1 e betecknat. Denna runas bruk har utförligt utretts av
Bugge, N.I. I, s. 117 f., och Inledn., s. 64 f.
Att 1 i ags. runinskrifter betecknar i-ljud och i en inskrift c/i-ljud och att dess namn
varit ags. eoh, äldre ih, troligen att uppfatta såsom éoh, ih, är vad man vet om denna
runa, allt övrigt är osäker förmodan.
1 Runorna at har M. Olsen velat äterfiuua i magisk betydelse på benplattau från Lund och benamuletten
från Ødeinotland. M. Olsen, Trylleruner paa et vævspjæld fra Lund i Skaane, s. 12 f. i Christiania Videnskabs
Selskabs Forh. 1908, nr 7.
2 Likartade företeelser från antiken anföras av A. Dieterich, Papyr. magica musei Lugdunensis Batavi s. 23
(Kleine Schriften, Berlin 1911): »at quis non intellegit nieros ludos litterarum prima voeis littera inutata effici
in his verbis: vewava crsvvavx IV 6; caßatoO- III 7; flaft oxQ- yaO ; ac-rpaipxi ’.aTTpacpxi VI 11 et
in aliis?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
