Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213. VÄSTERLÖSA KYRKA, VIFOLKA IID.
201
213. Västerlösa kyrka, Vifolka hd.
Pl. LXXVI. Fig. 1.
Litteratur: L. 1656; W. 94; L. f. B. 1656, teckning; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 105;
P. A. Säve, ATS. I, s. 87; Reseber. 1861, s. 52; C. F. Nordenskjöld, Reseberättelse 1880, s. 3, teckning;
E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 22, teckning.
Om runstenens anträffande meddelar Broocman: >NÅr 1729 then 22 Martii, tå en Graf
öpnades på Kyrkogården, fants litet under jorden en väl uthuggen Runsten, som nu ligger
ofvan jord på kyrkogården.» L. 1656 anger dess plats vara kyrkdörren och även Säve
nämner den runstenen vid kyrkdörren, W. 9-i säger den vara vid kyrkogårdsmuren. Vid
mitt besök 1888 förvarades den i kyrkans vapenhus, där den ock 1910 befann sig.
Runstenen är av kalksten och både dess form och inskrift visa, att den varit liggande.
Längden är 1,73 m, bredden i den ända, där inskriften börjar, 65 cm, i den andra 58 cm.
Stenen fann redan Säve sönderslagen i två stycken, vilka dock noga passa tillhopa, så att
intet av ristningen därigenom" gått förlorat. Rämnan börjar 56 cin från den bredare ändan
på den sida, där inskriften börjar, på den andra sidan 81 cm. För att sammanhålla
stenen har ett järnband satts runtom dess kant.
Runorna äro djupt huggna, alla kolon i behåll, ornamenten äro upphöjda» Runorna
på första långsidan från inskriftens början räknat äro mycket nötta, vilket får sin
förklaring av teckningen i L. f. B., som blott visar denna sida bar, den andra överbyggd.
Inskriften börjar med kolon och namnet Steinlauk, i vars I dock bistaven är avnött;
i a är övre staven nästan bortnött. I let saknas runornas övre hälft, på e är ock staven
nedom den djupa pricken blott en antydning. I lekia finnes av I blott 6 cin nedifrån,
något mer än halva staven, av e pricken och nedre staven, av k saknas övre staven.
I Stein saknar t bistav, blott antydningar därtill finnas. I |iena saknar |) nedre staven,
e övre hälften av övre och nedre hälften av nedre staven. Uti ufiR finnes av f staven
och nedre bistaven och början av den övre, i är nästan utplånat. Den avlidnes namn är
enligt L. f. B. 1656 +M\I alui, vilken läsning är riktig, på a år nedre staven och vänstra
bistaven bortnött; av r* I finnes 3A av staven nedifrån; i II är nedre hälften av bistaven
utplånad; i är utan spår av prick. I Slin år S nästan utplånat; blott nedersta ändan och
knäet av nedre staven finnes kvar, av övre stavens knä finnes möjligen en antydning i
stenen; på U äro blott de parallella strecken synliga, i n är vänstra bistaven otydlig.
Andra långsidans runor äro vida bättre bibehållna, varför blott följande bristfälligheter
äro att anmärka. 1 kolon efter sin saknas övre pricken. Runan h uti hiabi har formen +;
något spår av den andra bistaven kan ej upptäckas; Nordenskjöld läser med orätt en
bistav av h I i toppen av + a; ib börjar bistaven 2 cm nedifrån. I siol och mo|liR har
0 formen ‡. I kllS läser Nordenskjöld ined orätt en samstava runa u|].
Inskriften är alltså följande:
Första långsidan: : steinlauk: let: lekia: stein : |iena: ufiR: a^ui:sun Andra långsidan: : sin:
5 10 16 20 25 30 35
ku|): hiabi: siol: hans: auk: kus: mo|iiR:
40 45 60 55 G0 05
26—10403.~>. Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
