- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
212

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.

228. Tuna bro, Ö. Husby sn, Östkinds hd.

Pl. LXXXI. Fig. 3.

Runstenen upptäcktes 1906 på hösten vid plöjning i en åker på östra sidan om vägen
straxt söder om Tuna bro, liggande med toppen något, högre än foten, så att plogen
skrapade mot stenens topp. Stenen framkördes av jordägaren till Stora Berga gård.

Ämnet är ljusröd, ådrig granit, på stenens nedre del med svarta ådror. Höjden är
efter stenens mitt 1,53 m, bredden vid foten 61 cm, vid toppen tangerande nedre
slinglinien 36 cm, tjockleken i toppen 21 cin, nedtill vid ristningens slut 17 cm. Slingans
bredd är 8—10 cm. Ristningen tydlig, om ock ej särdeles djup.

Första namnet är hi|]inkun; bistavarna på h äro svåra att urskilja, den på k så gott
som förstörd. Uti rastu har S formen av ett streck; en fåra, som utgår 2 cm ovan dess
spets snett nedåt höger, är alltså icke huggen; i U äro stav och bistav nästan jämlöpande.
Därpå följer liksom högra övre armen av ett snett kors.

Ordet ’efter’ utgöres av runorna Yf ft i raden och iR under raden; på f utgår 2 cm
från nedre bistavens utgångspunkt en stav, som lutar åt vänster, till nedre slinglinien för
att råtta glömskan av det begynnande i; troligen avses att därmed skaffa ny stav åt f,
så att staven till f kan läsas som i, vilket utbyte kunde tydliggöras vid ristningens
fyllande med färg. Ristaren har måhända vid II i rastll trott sig vara vid II i llfak och

o o

fortsatt med f. I buanta äro bistavarna på b skilda V2 cm på mitten av staven.
Skiljetecknet efter sin, vars S ock är ett streck, torde ha funnits men kan ej fastställas, så ock
efter hilbi, däremot tinnes avgjort intet mellan ku|), ant och hans men en punkt efter hans.

Inskriften är följande:
hi|]inkun * kiafluk: rastu x fit (under raden: iR) - ufak: buanta - sin hilbi ku|] ant hans -

5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Namnet hi|]inkun motsvarar fsv. * HidMngun, som självt icke förekommer, men vars
delar ingå i flera namn; kiafluk motsvarar fvn. Gjaflaug. Då det knappt är troligt, att
båda kvinnorna varit den avlidnes hustrur, har väl Hidingun varit hans hustru, Gjaflög
deras dotter.

översättning: Hidingunn Giavlög reste efter Ofag, sin man. Hjälpe Gucl hans ande!

229. Varby, Ö. Husby sn, Östkinds hd.

Pl. LXXXII. Fig. 1.

Litteratur: B. 1150; L. 1116; W. 50; Ransakn. 1GG7—84; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr.
öfver ÖstergötL, s. 589; P. A. Säve, ATS. II, s. 104; Reseber. 1862, s. 50, teckn.; C. F. Nordenskjöld,
Reseber. 1871, s. 138, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 39, teckn.

Runstenen vid Varby åsyftas uppenbarligen, då det säges i Ransakn.: »Den andre
ligger på een lööt wijd pas en fierdingzwiigh från kyrkian, war nedhsunken i jorden och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free