Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
Det lider väl intet tvivel, att den avlidnes nafnn 37—38 -rl skall fullständigas till [ka]rl
oeh antagas beteckna samme man, som över broder och frände rest ög. 234, 235 ö. Stenby.
Detta [ka]rl bör hava föregåtts av skiljetecken och prep. ’efter’, som här varit ristad f[tiR]
med begynnelsevokalen uttryckt genom dubbelläsning av det slutande a i det föregående
|lina. Den antagna utfyllnaden intager alldeles samma rum som samma antal tecken i
det följande.
Inskriften är sålunda följande:
|]urtsin uk • sunui^rR: jiaiR: raistu : stin : |iina: f[tiR: ka]rl • bru|]ur sin
6 10 IB 20 25 30 35 40 45
Översättning: Torsten och Sun vid de reste denna sten efter Karl, sin broder.
238. Bankeberg, Vikingstads sn, Valkebo hd.
Pl. LXXXVII. Fig. 1.
Runstenen upptäcktes på sommaren 1910 vid plöjning, men ristningen varsnades först
på våren 1911. Stenen hittades 350 steg norr om landsvägen på gränsen mellan gärdena
nr 5 och 6 öster om Bankebergs Mellangård, vilken plats för c. 50 år sedan ännu var
ouppodlad. Deri ristade ändan låg nästan i dagen, den andra ned i jorden. Runstenen
restes 1913 söder om landsvägen, ungefär mitt emot, där fyndplatsen ligger norr om
vägen, och står nu på en bergbacke i vinkeln mellan landsvägen till Linköping och vägen
till Vikingstads kyrka.
Ämnet är rödaktig, ganska kornig granit, och jordsyran torde nog också förstört en
del av ristningen på stenens mitt. Höjden är i högra kanten 1,89 m, bredden vid foten
1,12 m, största bredden på mitten 1,50 in. Slingans bredd är 8—9 cm.
Ristningen, som av mig undersöktes 1911 och efter stenens resning 1914, är delvis
mycket otydlig eller alldeles utplånad. Efter en inrullad ormstjärt står första ordet,
framför vilket intet skiljetecken tinnes, och är |]ulkR, icke |lulfR, som jag antog 1911, ty
någon övre bistav till f finnes icke. Därefter utgår från slingan inåt stenen skaftet till
ett runt ornament, vars fortsättning är utplånad, och efter står en punkt framför andra
ordet uasuek, vari det andra U och e äro något osäkra; det står k, icke m, som jag läste
1911. Följande ord sin, som föregås av punkt och följes av ett rakt kors, är säkert.
I |iaosi har 0 uppåtriktade bistavar på högra sidan om staven, är alltså en stupruna av K
Uti ifuiR är i tydligt och utan bistav, i f är nedre bistaven blott hälften så lång som den
övre, i U är staven 8 cm, bistaven 7 cm och slutar 3 cm från nedre linien. Första runan
i det följande ordet är svår att bestämma; den synes dock ej kunna vara annat än ett
upp och nedvänt K, vars bistav således är riktad uppåt, alltså formen av a på Rökstenen,
jag translittererar runan med a; runan är icke |), som jag 1911 tagit den för. Den följes
av iR och så k, icke m, samt slutligen U, icke i. Därefter följer en körtel i stenen, på
på vilken K k står. Det är möjligt, att slingan därefter avslutats av ett ormhuvud, men
ingenting kan med säkerhet därav fastställas annat än två jämlöpande linier av ett band
över ormens hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
