Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
mo; R. r, varav dock blott staven och den övejsta bistaven är i behåll, sua|j är uppkommet av sva at på
grund av obetonhet i satsen; tualf är en ursprungligare form än fsv. tolf, jfr got. twalif, ffris. twelef, twelf,
ags. twelf, fs. tuelif, fht. zwelif zwelf
a V 1—21 ba|]aR somon O umisum raonum. ’båda på en gång från (eg. på) olika män’.
I slutet står en streckformig punkt, som avslutar den med Sakum inledda avdelningen.
a V 22—32, a VI 1—2: |]at Sakum onart ’Sägom det för det andra’.
a VI 3—28 huaR fur niu altum ön ur|ii fiaru
a VII 1—18 miR hrai|]kutum auk tu
a VIII 1—12 miR ön ubsa sakaR
’vilken för nio människoåldrar sedan kom till livet bland reidgoterna (d. v. s. östgoterna)
och vidare dog bland dem för sitt övermods skull’.
Av ordet onart, som är en ålderdomlig form av fsv. annat, stå rt på rad VI. Tolkningen fur niu altum
’för nio människoåldrar sedan’ har Bugge, Rök II, 15, upptagit efter Vigfusson, An Icelandic Prose Reader,
1879, s. 452, och Sander, Hvem var Sig. Fafn., s. 7, och påpekar s. 24, att mail icke kan antaga en
noggrann kronologisk beräkning eller bestämd tidsuppgift men att uppgiften för ungefär tillbaka till den östgotiske
konung Teodoriks födelse (se nedan s. 236) c. 454, om man sätter Rök-inskriftens tid till c. 900 och låter var
ald omfatta 50 år. Schück, Stud. i Ynglingatal s. 101 och Bidr. t. tolkn. af Rök-inskr. s. 16 invänder,
att, då Rök-inskriften avfattades, blott några få lärda hade någon föreställning om Teodoriks födelseår, som för
ristaren icke kan hava varit östgoternas historiske konung utan folktraditionens sagokonung, och att uppgiften
sannolikt icke härrör från en krönika, där en dylik tidsuppgift kunde vara att vänta, utan från en dikt, varför
fur niu altum omöjligen kan hava kronologisk innebörd.
I Rök III, 27 anser Bugge fur niu altum icke utgöra någon noggrann kronologisk beräkning, utan antyda
en ungefärlig, mycket lång tidrymd, liksom talet ’nio’ stundom annars brukas utan precision i laguttrycket
’i nionde led’, varpå exempel anföras. Den fördelning furn i uaitum ’gammal i sitt välde’, som Schück, Bidr.
t. tolkn. af Rök-inskr., s. 17, upptager efter O. v. Friesen, Runorna i Sverige 1907, s. 13, och hänför till
den gotiske konungen Ermanarik, faller dels på, att prosan uppenbarligen måste antagas tala om samma person
som den följande strofen, där denna person nämnes vid namn, Teoderik, dels på, att adj. forn blott brukas
om vad som varit och ej mera är, såsom Torp, Ark. f. nord. fil. XXIX, 349, framhållit. Samma invändning
drabbar ock Lindroth, SNF. II: 8, s. 7. Torp tillbakavisade ock i övrigt det nya i Schücks tolkning av
a VI 3—28, VII, VIII i Bidr. s. 17: >;Det berätta vi som det andra: hvilken (= oin honom) som, gammal i
sitt välde, miste lifvet bland hreidgoterna och dog med vedermöda (egei.tligen: med ett hårdt dödsarbete),
därför att han hade förbrutit sig.»
Orden ön ur[)i fiaru tolkade Bugge, Rök II, 15, som isl. d yröi fiqr ’kom till världen (livet)’, jämförde
isl. verda a leid einhvers ’komma på någons väg’, v er da d føtr ’komma på benen’, koma a griö ’inträda i
tjänst’ och framhöll, att uttrycket bleve förklarligare, om fiaru fattades i samma betydelse ’världen’ som det
motsvarande got. fairhicus-, det heter ock isl. berast i penna heim; samt antog ön vara prep. isl. a men
genom ur|)i skilt från det styrda ordet, såsom ofta i fornspråket, t. ex. ofrhiti, er d er fbtinum. För att
prep. a här bibehållit slutkonsonanten -n, kunde, synes mig, jämföras eng. an instant men a moment.
Rök III, 26 finner Bugge detta uttryck betänkligt och läser med Schück ur|li i fiaru ’kom i livet’, även Torp
s. 349 anser d fjor för i fjqr märkligt. Prep. a här stödes dock av dess förekomst i laguttrycket: engi sa
madr, er frjdls fellr d jqrö (’födas fri’) Gul. 75, 14, jfr Fritzner, Ordbog II, 307 om barnsbörd, och ingen
har heller uppvisat uttrycket verda i fjor.
Att med Bugge, Rök I, 33, III, 36, uppfatta ön som hann är ock därför betänkligt, att i Östergötlands
runinskrifter h- i pron. ’han, hon’ blott saknas i an Ög. 31 Å, 94 Harstad.
Om fiaru och andra ord på Rök-stenen, som måste tagas i betraktande vid bedömande av frågan om
bortfall av u och av u verkade omljud och brytning (ack. plur. fiakura d IV—V ’fyra’, dat. plur. fiakurum d V,
nom. sing. iatun e III ’jätte’, dat. sing. skialti c ’sköld’, ack. sing, itu d II ’föda’, dat. sing. siulunt d IV
’Seland’, nom. sing. biari i ’Bjare’) yttrar A. Kock, Umlaut und Bredning s. 295, not: »Ein kurzsilbiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
