Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
nord. fil. XXIX, 346, uppdelar nu ukmini och översätter: ’Nu för de unga må någon (annan, vern som helst)
förtälja fullständigt (eller kanske: utförligt)’, varvid med ’fullständigt’ menas utan den lucka, som antydes genom
språnget från det andra till det tolfte. Detta överlämnande av ordet åt en obestämd någon har icke styrkts
genom något motstycke. Bråte, Rök III, 273, framhåller, att IX 19—20 in uti runinskrifter ofta förbinder
satser och följes av IX 21—24 huaR, vilket frågeord ofta annars förekommer uti Rök-inskriften inledande en
frågesats, som i detta fall kan bero av det följande ftiR fra. Efter miR aili kan sakia läsas, 1 sing. pres. konj.
isl. segia, hörande till det i fsv. vanliga verbet sighia, sæghia, varigenom ovanstående övers, uppstår. Om den
indirekta frågan inledes av nom. sing. huaR såsom i a VI och / eller av huaRi, isl. hverri dat. sing. som noga
taget borde ristas huarRi, kan blott tolkningen avgöra. God mening synes uppstå genom att utfylla: in huaRi ju
(u{) hon ur)^(i) ’men åt vad för folk han blev till, har jag efterforskat’. Mellanrummet fylles lagom av sju
runor. Liksom huaRi står för väntat huarRi, antager Bugge, Rök II, 15, 45, III, 24, 107, 126, att huaR a VI,
hoaR / är isl. hverr, got. hwarjis. Isl. fnod f. har oftast dat. sing. utan -u, se F. Jönsson, Det norsk-isl.
skjaldesprog omtr. 800—1300, s. »53. Ordet kunde väntas ristat med iau som |iiaurikR, om ovan s. 239
antagna förklaring av denna ristning som en norvagism icke vore riktig. På denua fråga svaras enligt min
uppfattning i e, f, g, h med anförande av en man och en kvinna, som varit särskilt framstående bland hans
förfäder.
Början av e utgör en lönnskrift, vars lösning, som Bugge, Rök I, 72, visat, erhålles
genom att för var och en av de ristade runorna insätta den, som i runraden följer efter
densamma. Den sista runan är visserligen h I med bistaven fortsatt av en fåra, som
Bugge ansåg för bistav till h u. Bugges uppfattning synes mig riktig, vare sig denna
fåra är återstod av en förvittrad bistav till U eller en sådan på grund av närheten till
stenens kant aldrig kommit till utförande. Under lönnrunorna i e angives här deras lösning:
el airfbfrbnhnfinbantfonhnl eller u
s akumukm i n i u ai m s i b u r i n i r |j
Bugge, Rök I, 72, återfinner i början härav samma formel, som förut mött a III, och
även för övrigt tyd bara rungrupper, vilket visar, att den använda nyckeln till lönnskriften
varit riktig.
e I bör alltså upplösas på följande sätt:
sakum muk mini uaim si burin ni|l
Till ni|l ansluter sig e II, 1 r, så att ordet blir ni|)r, och ordet e II 2—6 troki, dat.
sg. drængi, vilka icke äro lönnskrift. Meningen översättes sålunda: »Sägom för folket
ett minne, åt vilken kämpe han föddes som släkting.»
För uaim1 väntar man huaim; av förbiseende eller brist pä utrymme har ristaren alltså utlämnat k = h;
enligt Rök III, 226, noten, för att få 24 runor i e I. Om man uppfattar sista lönnrunan som I, uppstår ordet
nirr, vilket Tisar två r i följd och icke kan vara riktigt. 0. v. Friesen och M. Olsen fasthålla vid läsningen
niRR, men anse den böra tydas alldeles soin niflR. Själv har jag Rök III, 103, not 1, uttalat den uppfattningen,
att fåran i förlängningen av bistaven till h I kan vara spår av den förvittrade bistaven till h u. Pipping
meddelar i brev, att han efter granskning av gipsavgjutningen i Statens hist. museum även vill läsa U: »bistaven
är visserligen defekt, men om man observerar, att den utgör blott en del av den ram, som till höger begränsar
e I, e II och e III, kan man icke tvivla på, att den en gång varit fullständig.» Dat. troki styres av burin ’född’,
jfr ty. ein Sohn wird dem Väter geboren, och hör till ordet isl. drengr, fsv. drænger, en hedrande beteckning
för en man, här i brist på bättre översatt med ’kämpe’.
1 Dat, sing. uaim kunde tyda på, att nom. sing. huaR a VI och hoaR / vore got. /nvas, men huariaR a III,
huariR d III tyda på isl. hverr, och så uppfattar det Bugge, Rök III, 37, 107, 126.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
