- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
246

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.

sora sakum, alltså med den från andra ställen uti inskriften kända formeln. Den tolkning av f och g, som
Bugge framställde Rök II, 40 ff., har han Rök III, 134 ersatt med en annan, i vars första del till och med
uaRi han upptagit den av mig framställda, se Rök III, 265; om muk mini uttalar han sig dock icke, varför
jag här insätter min uppfattning därav.

Enligt Bugge, Rök III, 126, 130, äro de äldre runorna på Rökstenen ett ungt stadium av dessa runors
bruk, vari de äldre runorna d, g äro tecken både för d, g och t, k, huruvida också för dh, gli, som i urnordisk
tid, därom uttalar sig Bugge icke, och Bugge säger sig hava självständigt funnit, att goqnaR betecknar kuonaR,
liksom Läffler funnit, att oaRi är uaRi. Bugge uppdelar /, g sålunda: sagwm mog meni |jad hoaR igoldiga
oaRi igoldi ind goqnaR hos Ii, vartill han ansluter ni från e III, se nedan, alltså med yngre runor: sakum muk
mini |)at huaR ikultika uaRi ikulti int kuonaR hus li(ni) och översätter: »Ich såge ..., wcr von den Ingwaldingen
dem Ingwald unter dem Linnen des Ilausweibes (geboren) wurde.»

Denna tolkning förutsätter prep. ynd för und, som ej är uppvisad, uppfattar un i e III som ni, vilket är
omöjligt, se nedan s. 248, och barn föddes i forntiden, under det modern stod på knä på golvet, se Fritzner
kné, s. 307 a, och jfr mina vidare invändningar Rök III, s. 299 f. Bugges tydning kan alltså icke vara riktig.

Pipping SNF. III: 8, s. 3 ff., antager ti uti Bugges ikulti dubbelläst och att d uti ind liksom i urnordisk
tid varit tecken för Ö och transskriberar sin tydning sålunda: hwän Ingoldinga wäni lngoldi tynp kunnan hiisli,
vilket översättes: »vem av Ingolds ättlingar som omkommit för honom genom ett hustruoffer.» Pipping menar»
att här omtalas, hurusom Vämods änka enligt den sed, som omtalas av Ibn Fadlan, blivit bränd med sin man
eller möjligen höglagd, såsom i Flatöboken I, 88 uppgives hava varit lag hos svearne. Utom betänkligheten
i fråga om den antagna dubbelläsningen kan ifrågasättas, om Ingvalds ättling kunnat sägas om en kvinna, om
dottern kunnat framställas som tillhörig fadern, sedan hon överlåtits åt mannen, vidare synes skäl saknas att
omnämna något, som enligt rådande sed var självfallet, och som gammalt minne kunde den nyss avlidnes änkas
bränning icke betraktas. Jag anser sålunda Pippings uppfattning oriktig och tror, att f ocli g enligt sagan
tilldragit sig i något äldre släktled.

/ 12 |) utgör en kvistruna med 3 kvistar till vänster och 4 till höger. Enligt den av
Läffler, Kordiska studier, s. 199, uppvisade lagen, att i lönnskrift ättens nummer läses
först, borde denna kvistruna utläsas: den tredje ättens fjärde runa, alltså 0, men är med
säkerhet |), då den ingår i |iad = |]at. Bugge, Rök II, 43, förklarade kvistrunans betydelse |)
genom att utgå från den äldre runraden, som skall hava delats i 4 grupper på 6 runor,
och om den första då, som i yngre runor, tagits som den fjärde, bleve |l den fjärde
gruppens tredje runa. Då denna förklaring för att stämma med Läfflers lag fordrade, att
högra sidans fyra kvistar lästes före vänstra sidans tre, antog Läffler, att kvistrunan
stode som ett slags nyckel till den följande lönnskriften av detta slag, angivande, att den’
skall läsas från höger till vänster, vilken upplysning synes dels synnerligen oklart given,
dels överflödig, då den framgår av första bästa runa med högre ordningsnummer än tre.
Bråte, Rök III, 282, påpekar, att |l är tredje ättens fjärde runa, om man börjar
räkningen av ättens runor från slutet, och att så skett, beror på, att denna kvistruna i
olikhet med de övriga på Rök-stenen läses från vänster till höger. Förhållandet förklaras, oin
man antager, att den runrad, som utgjorde ristarens förskrift, utgjort en spegelskrift,
sådan som den äldre runraden på Vadstena-brakteaten och den yngre på kyrkklockorna
i Älgarås L. 1982, Odensåker L. 1984’och Segerstad L. 1986, och som uppstår av sig
själv vid gjutning av rättvänd skrift, alltså:

,1-Mr :HN + :H/HcM^

K I m b t sainh kr oj) uf

Genom detta antagande förklaras, varför Frejs ätt betecknades som den tredje; den stod
ju i tredje rummet för ristaren, som var van att läsa från vänster till höger. Runorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free