Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
de 9 raderna t. v. åter till de urnordiska runorna i /, och runorna i e III äro väl stupade för att antyda, att
e III och / äro motsvarigheter. Namnen framför SliniR på fäderna till de fallna 20 konungarna i d (ra|iulf,
rukulf, haru|]S, airnaR) utgöra vartdera 6, tillsammans 24 runor, varigenom de betecknas såsom tillhörande
forntiden, och för dettas åstadkommande har S i haru|]S utskrivits, fast SliniR följer, vilket är enastående uti
inskriften; de 20 konungarna med sina 4 fäder utgöra även 24. Då i de 20 sönernas namn ualkaR har 6,
hrai|)UifaR 10, summa IG runor, och hoislaR 7, kunmuntaR 9, summa 16 runor, betecknar kanske detta, att
de tillhöra den historiska tiden. Då enligt a III—V två krigare tolv gånger parvis hava nedlagts, ger även
detta talet 24.
Att i d VI, rajiulfs runorna a|j utgöra en binderuna och sådana annars icke förekomma uti inskriften, har
föranlett M. Olsen till upptäckten, att ora a|) fattas som ett tecken, finnas 16 mynder på vardera sidan om
radens skiljetecken (Rfiakurumbru|irum • ualkaRfimra[lulfsu), och för att åstadkomma detta talförhållande anges
binderunan begagnad. I d III finnas 24 runor efter skiljetecknet, men framför det visserligen 7, varför
avsiktligheten med de 24 är mindre säker. Eaden a V innehåller 32 runor, men det är osäkert, om dessa äro
avsedda att vara 2X16 och påminna om kortkvistrunorna, då 21 stå framför skiljetecknet och 11 efter. I strävan
efter ett talförhållande söker Bugge också orsaken till ristningens tualraubr a IV för tuaR ualraubaR, i det
avdelningen a III—a V, 21 utgör 96 (24 x 4) runor, och till upprepningen av r i niRR e-II—III, för att få 24,
och sammanlägger slutligen antalet runor i a V—VI onart 5, a VI niu 3, d I tualfta 7, d III |iritaunta 9
till 24.
Bugge medger visserligen s. 234, att ett och annat av dessa talförhållanden kan vara tillfälligt, men anser
sig dock under medverkan av M. Olsen hava som ett otvivelaktigt sakförhållande uppvisat, att talen 16 och 24
spela en avsiktlig, betydelsefull roll i inskriften och att detta står i förbindelse med att kortkvisttypens runrad
hade 16, den urnordiska runraden 24 runor, vadan runristaren haft kännedom om den urnordiska runraden.
I Rök III, 273 har jag uttalat tvivel rörande det av Bugge och Magnus Olsen antagna sambandet mellan
antalet runor i olika avdelningar av inskriften ocli den urnordiska och yngre nordiska runraden, i det jag
anmärkt, dels att denna djupsinnighet väl skulle undgå de flesta läsare och alltså vara förgäves, dels att det synes
övergå mänsklig förmåga att avfatta en inskrift med avsiktligt iakttagande av de uppgivna talförhållandena.
Uppdelade i ord, äro inskriftens runor följande, varvid en begynnelseruna, som tillika
utgör slutruna i föregående ord, och en runa i, som tillika är infattningslinie, ävensom
andra förmodade runor, betecknas med antikva:
a I aft uamu|) stonta runaR |iaR:
II in uarin fa|ii fa|iiR aft faikion sunu
III sakum muk mini |]at huariaR ualraubaR uaRin tuaR
IV |iaR sua|) tualf sinum uaRin numnaR tuait ualraubar
V ba|iaR somon o umisum monum - |]at sakum ona-
VI rt huaR fur niu altum ön ur|]i fiaru
VII miR hrai|]kutum auk tu
VIII miR ön ubsa sakaR
b I rai|) piaurikR hin |)urmu|)i stilir
II flutna strontu hraipmaraR sitiR nu karuR o
c kuta sinum skialti ub fatla|m skati marika
d I |]at sakum tualfta huar histR si
kull naR itu uit uoki ön kunukaR tuaiR tikiR sua-
III |) o likia|iat sakum |]ritaunta huariR t-
IV uaiR tikiR kunukaR satint siulunt i fia-
V kura uintura at fiakurum nabnum burn-
VI iR fiakurum bru|]rum - ualkaR fim ra|iulfs su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
