Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kanske skulle såra henne och stöta
henne bort för alltid. Åter tiggde hans
svaghet om uppskof. Några timmar måste
1’å gå, han måste få träffa andra, tala med
kamraterna om likgiltiga saker, arbeta i
affären och först sedan återse henne. Helst
inte ensam, utan i andras närvaro, om
också bara moderns och barnens. Och
sålunda kom det sig att hans sista,
innerligaste förhoppningar efter allt hvad som
gått förlorat samlades kring denna enda
tanke: måtte hon komma, men inte förrän
jag gått.
I detta enda fall kom ödet honom till
hjälp i hans svåra nöd. Tiden led, ingen
Manja kom.
Blomqvist steg upp i vanlig tid, drack
sitt kaffe, besvarade moderns frågor så
som han beslutat, trasslade in sig och kom
till korta. Men det gjorde honom
ingenting, han gaf knappast akt på det. Hans
ögon hängde vid gökurets hvita visare, som
sniglade fram mot den minut då han utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
