Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver staden en orkan af tjut, svällande
som en jätteorgels toner. Det var
helvetet själft som upplät sina portar, där
hördes alla stämmor tillbaka till Kain.
— Tigrarna! sade magistern sakta.
— Tälten brinner! Tälten brinner!
ropade flickan klagande.
Nielsen hade ingenting sagt, han sprang
som ett djur, ett snabbt djur.
Petrine vred sina händer i stor vånda.
Stanna! sade magistern bedjande, men hon
knäppte rockens knappar, samlade den
långa kjolen med båda händerna och
flaxade bort i den tomma gränden, löjlig,
skrämmande, spöklik.
Magistern förlorade henne strax ur sikte,
men han följde långsamt efter. Bakom
hörnet där hon först vikit af fann han
hennes ena sko. Hon stannade icke ens
en sekund för att ta upp den, tänkte han.
Hundens kedja kunde jag lösa, men
hunden ville själf bli fri.
Han fortsatte ännu ett stenkast. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
