Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor och dotter hade inte hunnit många
steg då en karl kom springande efter dem
i tåget.
— Det är bara jag, ropade Viktor Sunds,
jag tänkte följa er genom byn, fall att
Jofsdrängen råkar stryka omkring här.
Man vet ju aldrig hvad en sån där
vettvilling kan hitta på.
Visst försäkrade Gustafva att det inte
behöfdes, men inom sig blef hon varm af
glädje och tacksamhet. Där hon nu gick
vid moderns sida måste hon ibland titta
lite på honom under ylleduken. Rymden
gaf ju rikligt af sitt ljus och hjälpte henne
vackert att följa dragen. Nu såg hon det:
han var sig ju alldeles lik, han hade inte
förändrats alls sen den där dagen på
åkern.
I vägskälet under rönnen stannade
Viktor.
— Farleden tycks vara klar, sade han,
så nu ska jag gå på mina vägar. Godnatt.
— Godnatt, sade de båda kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
