Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymma — nej. Dag kom och dag gick,
rågskylen kom på åkern och ljuset på
bordet, men den som stannade var Ardi
Westerback.
En dag i augusti, det var en fredag för
resten, råkade Jofsen under middagsrasten
gå förbi sin ria. I gräset framför gafveln
såg han en hopkurad figur som strött
omkring sig fnöskbitar, näfverflagor och
hyf-velspån. I ena handen höll han ett litet
rundt glas, i den andra en nypa fnöske.
Han samlade solstrålarna i brännglaset,
riktade in dem på fnösket och, mycket
riktigt, inom kort steg där opp en lätt rök
och strax därpå stod eldfänget i ljus låga.
På den svarta luggen kände Jofsen
genast igen Ardi Westerback.
— Anåda dig, pojke, sade han ilsket,
— hvad leker du här med elden?
— Det här är ingen lek, svarade
pojken och grinade med de maskstungna
tänderna. — Jag behöfver den här elden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
