Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafva förblef sig tämligen lik genom
åren. En vacker människa, det måste man
kalla henne vid fyrtifem lika väl som förr.
Ömsint var hon för nästans lidande, men
af sig själf gjorde hon aldrig något väsen.
Tillät inte heller andra att göra det.
Brodern Otto hade tagit sin fars yrke
och dref det med större framgång, så att
det nödiga aldrig fattades där i huset.
Då han nu af någon orsak valde att
förbli ungkarl, passade det ju helt bra att
systern kunde hushålla för honom. Hon
hade flyttat in i kammarn; där stod
hennes väfstol i ett hörn och symaskinen på
bordet under fönstret. Där såg man henne
syssla mest hela dan.
Hvar gång hon höjde blicken från
arbetet, varsnade hon rönnen i vägskälet.
Hvad som förenade henne med det gamla
trädet, det visste ingen; men själf kände
hon bandet växa i styrka. Aldrig
tröttnade hon att låta ögat hvila från sömmar
och styng i rönnens vidtförgrenade krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
