Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÖNSTERKOMPOSITION FÖR
HANDASLÖJD.
AK
LILLI ZICKERMAN.
Vid jämförelsen mellan den alltid praktiska allmogens sätt att under själfva
tillverkningen och i dess eget material “dikta" sig ett mönster för sitt husgeråd och vårt nutida
tillvägagångssätt för mönsterkomposition vid ritbrädet, där vi i tankarna bilda oss en oklar
föreställning om arbetets slutliga helhetsverkan, förefalla dessa våra mönster
silhouett-artade och ofta som en lek af linjer, rytmiskt afvägda i en nog så skicklig teckning,
men utan djup och innebörd mellan konturerna. Det hela tyckes snarare ha kommit till
för dessa lekande linjers skull, än för ett föremål med åsyftadt ändamål. Och ju mer
en mönstertecknare hängifver sig åt detta liniepennfäkteri, ju tydligare märkes ock den
afsiktligt för sin egen del dragna konturen inkräkta på ändamålskrafvet så, att detta
förefaller snarast som en blott förevändning, på hvilken man icke riktigt tror. Biafsikten att
briljera med en linje under förevändning af att åstadkomma ett husgeråd skiner alltför
tydligt igenom. Ett okonstladt sinne tröttas af sådant som af ett tanklöst pjoller, som
tilltalar för en stund, men blir sedan outhärdligt.
Då detta hos mönstertecknaren har sin orsak i en okunnighet om materialets
bear-betningsmöjligheter, kan han ej heller bilda sig, än mindre fullfölja en beräkning för sin
arbetsplan. Med all sin tecknarskicklighet kommer han då till korta inför en som
tecknare fullkomligt okunnig men om sin afsikt och sitt material medveten allmoge och än
mer vid sidan af en intelligent handtverkare, som samtidigt med sitt förvärfvade handlag,
nått den alldeles särskildt formade blicken för just sitt materials smidighet och
uppfattningen för beräkning af de möjligheter, han har att röra sig med på det därför mest
effektiva sätt, äfven om denne handtverkare är främmande för ritstiftets och penselns
konst. Han är fackman i sitt yrkes hemligheter; däri ligger hans företräde framför den
andre, som är fackman endast i teckning.
En sådan mönstertecknares verksamhet kan icke beröra något annat än utseendet
och icke ens det utseende, den tekniska sakkännedomen kan gifva åt en lagom
proportion eller en naturligt afvägd linje, utan endast det tillfälliga och lösliga i ytans.
Detta är dilettantism och icke yrkesvägledning, som mönsterteckningen dock afser.
Naturligtvis söker hvar och en att ytligt sätta sig in i, hvad som brister honom.
Men mellan denna ytliga och den mognade erfarenheten, hvarur ett mästergrepp
framgår, ligger ett vida större afstånd, än hvad som på något lättvindigt sätt skulle kunna
öfverskridas. Äfven under ett träget arbete mognar mästerskapet långsamt; så mycket
säkrare mognar det aldrig i en ytlighet.
Och då i vår tid mönsterteckningen och yrkesutöfningen oftast skilts åt, konstatera
äfven öfver allt föremål sina mönsterupphofsmäns missgrepp genom former,
ursprungligen tagna från handaslöjden och anpassade för maskinarbetets snäfvare
tillverknings-möjligheter och i denna sin inskränkning sedan åter öfverförda på handaslöjd. Och
ännu sorgligare då denna anpassning låtit sig göra endast på konstlad väg och denna
konstlade teknik sedan söker tränga sig in i handaslöjden för att tinna fäste på bekostnad
af den verkliga eller gör imitationen till en dygd.
Då handaslöjden så drages ned till jämnställning med maskinarbetet, utan att kunna
erbjuda äfven dettas billiga tillverkningsomkostnader, förlorar handaslöjden sin idé att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
