Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Bd I. Nr 1. — GUSTAF RETZIUS
orientera sig och återfinna vägen hem. Med stirrande dum blick,
med öppen mun och med till skratt förvridna ansigtsmuskler, fånande,
men ingalunda skygga, betrakta de hvaije främling, som besöker
dem i deras ensamhet, och stå sålunda fördjupade i dess åskådande
långa stunder utan att låta störa sig. De foga sig lätt efter sina
anhörigas vilja och förråda icke elakhet eller illparighet. De äro
snarare harmlösa varelser, hvilka göra skada endast i sin åtrå att
plocka, slita och rifva sönder föremål,-som komma i deras hand.
Deras kläder äro derför alltid sönderslitna, och man kan ej anförtro
dem något, som ej får förstöras. Redan af denna orsak kunna do ej
användas till mekaniska göromål i hemmet; men de ega härtill för
öfrigt hvarken förmåga eller förstånd. Med glupskhet förtära de den
mat de erhålla och visa sig dervid ega en viss grad af smaksinne.
Man måste låta dem äta skilda; eljest uppstår ständigt slagsmål.
De kunna ej utföra den ringaste tjenst ens åt sig sjelfva, emedan
de sakna förmåga och förstånd dertill. De måste derför
uppmärksamt vaktas och hjelpas vid alla behof; de orena sig ofta,
synnerligen den äldre 17-årige brödren, som står djuriskheten närmare än
den yngre 10-årige. Blott med ett oartikuleradt läte gifva de båda
varelserna sina känslor och önskningar tillkänna. Ett fräsande gällt
skri utstöta de båda tidt och ofta, när de tro sig ej observerade.
Inga yttringar af könsdrift har man iakttagit hos dem. Dessa både
förnuft och medveten vilja, ja till och med den rent djuriska
instinkten delvis beröfvade varelsers gång är på jämna marken upprätt ;
trappor bestiga de dock beqvämare och raskare på alla fyra. Ett
par ord och korta satser lärde de småningom att utsäga, såsom
»Koppe dute weh!» (Kopf thut weh), »Trinkte habe» (Trinhen haben!),
»White essen» (Brot essen)! Såväl föräldrarna som fem syskon till
de båda bröderna voro fullkomligt fysiskt och psykiskt friska.
Om en annan af de mera beryktade mikrocefalerna,
Schiitteln-dreyer, yttrar ett åsyna vittne. Han var den yngste af sex eljest
normala syskon. Han var af medelstorlek, svag benbyggnad, hade
krökt rygg och mycket långa armar, brunaktig hudfärg, blondt hår,
föga skäggväxt; tungan stack ständigt ut ur munnen; han dräglade
ständigt. Gången hastig med framåtlutadt hufvud och framsträckta
händer. Hela hans yttre liknade en orang-utangs. Han hade stark
matlust. Han åt med sked, men så oskickligt, att en del af maten
vanligen föll på marken, hvarför han i regeln matades af andra.
Han hade ett mycket häftigt lynne, blef lätt argsint, men glömde
åter lätt det onda honom tillfogats. Då han var arg, utstötte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
