Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MIKROCEFALI
21
råa, oartikulerade läten, rände stundom äfven hufvudet mot väggen.
Yrede och fruktan uttryckte han på ett alldeles egendomligt sätt.
Stundom framträdde hos honom spår af könsdrift. Han var i allo
oläraktig, kunde hvarken kläda af sig eller på sig, kunde ej stänga dörren
efter sig. Sina behof förrättade han hvar han gick, stod eller låg.
Tala kunde han alls icke, utan gaf endast obegripliga djuriska läten
ifrån sig, hvilka liknade en kalfs bölande. Han försökte gerna leka
med barn och springa efter dem ; klättrade i träd efter frukt, som han
begärligt åt. Om vintern satt han vanligen bakom ugnen och ref
sönder gammalt papper och linne trasor, hviket var hans käraste
sysselsättning. Han har aldrig varit sjuk, utan dog genom ett
olycksfall ; han satt en gång för nära ugnen, fick en svår brännskada, som
slutade hans dagar, säkerligen under svåra smärtor, men utan att
han om dem gaf det ringaste uttryck, intet skrik, ingen jämmer.
Så som dessa anförda trenne historier låter flertalet af do
berättelser man eger om mikrocefalernas psykiska tillvara. De torde
gifva en ganska noggran blid af dessa olyckliga varelsers lif. Jag
vill här endast tillägga en liten teckning af de ofvannämnda s. k.
aztekerna. Dessas intelligens är, heter det, mycket rudimentär; de
kunna yttra allenast ett par engelska ord, intet af sitt modersmål
eller af andra språk. Professor Leubuscher, hvilken såsom läkare
skötte dem, då de för ett antal år sedan förevisades i Tyskland,
beskrifver dem sålunda. Kroppsrörelserna äro mycket lifliga, men
ojämna och till och med vid deras lekar alltid hastiga, ej olika
rörelserna vid coreasjukdomen ; de hafva den oroliga, »kringfladdrande»
beställsamhet, som ej sällan tillhör idiotiska barn ; det är blott
stundom möjligt att något längre fixera deras uppmärksamhet. Såsom
tecken på glädje och såsom medel för att underhålla sig med andra
menniskor utstöta de ofta hväsande läten och nicka med hufvudet.
Då de förevisas för publiken, irriteras de af åsynen af många
menniskor, och deras rörelser blifva då ännu mycket lifligare. Man
finner af allt, att de hafva ett nervöst-irritabelt temperament; de
uppfatta mycket lifligt och äro hastigt beredda att lyda sin förares
befallningar. Bådas sinnesorgan äro fullständigt utvecklade. De drömma
och »tala» stundom i sömnen. De förstå hvad som säges till dem,
såvida det rör sig inom kretsen af deras vanliga lif, deras behof,
deras närmaste omgifning o. s. v. Sjelfva äro de emellertid i
besittning af blott några få ord. Deras känsloutbrott och önskningar
yttras* vanligen i oartikulerade, hväsande läten, hvilka genom sin
modulation uppfattas af den närmaste omgifningen. Enstaka ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
