Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Fynden från Mykenai. Af dr HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI
ANTROPOLOGISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT.
Band I. 1878. Nr 2.
Fynden från Mykenai.
Af dr HANS HILDEBRAND.
Föredrag hållet den 19 januari 1878.
I det gamla Hellas liksom fordom i Norden undvek man att
lägga städerna i sjolfva hafskanten, hvarest de skulle hafva varit
utsatta för ständiga anfall. Det fanns nämligen i båda landen, så vidt
skilda i rummet, så olika gynnade i klimatiskt hänseende och
skådeplatser för så skiljaktiga historiska utvecklingar, en tid då de olika
landskapens inbyggare icke kände sig, trots gemensamheten i
härkomst och i sed, som delar af ett helt. I stället hemsökte de
hvarandra med härtåg: afunden eggade grannstäder att bekämpa
hvarandra, här och der uppträdde höfdingar, mera hugstore eller mera
egennyttige än andre, hvilka vidgade sitt område, och ibland, när
de gynnades af omständigheterna, grundade stora välden. Men långt
ifrån kusten lågo dock icke de vigtigare städerna, allenast så långt in i
landet, att de voro skyddade för öfverrumplingar. Fördelen att ega
detta skydd uppvägde vida det besvär, som vållades af färderna och
transporterna till den närliggande stranden och dennas små hamnorter.
I Hellas sökte man äfven på annat sätt skydd : städerna anlades
(liksom flerestädes i Sverige bondgårdarne) på höjder, som
beher-skade det kringliggande landet och försvårade ett angrepp. Vanr
ligen växte dock städerna så, att de icke längre rymdes på sjelfva
toppen, utan utvidgade sig på höjdens sluttande ytor. Man gjorde
då skilnad mellan staden* der menniskorna bodde, och höjdstaden,
akropolis, den starkt befåstade, inom hvilken man då oj gerna hade
annat än gudahus och andra offentliga byggnader.
På Peloponnesos’ östra sida skjuter en bred vik långt in i landet,
i öster begränsad af en halfö, som i norr sammanhänger med det
korintiska näset, i vester sköljande fastlandets kust. Längst in vid
viken finnes en slätt, sumpig ytterst, derinnanför med fast, bördig
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
