- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Antropologiska sektionens tidskrift /
12

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Fynden från Mykenai. Af dr HANS HILDEBRAND

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Bd I. Nr 2. — hans hildebrand

Schliemann har en mycket liflig fantasi, efter hvilken de faktiska
förhållandena emellanåt få foga sig, och har så mycket lättare dukat
under för den fara, som, jag antager, möter hvarje grafundersökare
— jag har sjelf erfarit dess lockelser — att af enstaka företeelser
i hast draga allmänna, temligen vidt gående slutsatser. Det fordras
mycket noggranna iakttagelser, för att man skall kunna påstå sig i
en graf hafva funnit märken efter eld och rök, i synnerhet när
dessa märken skola hafva bestått i svarta fläckar, som kunnat mycket
väl åstadkommas af den jord, med hvilken stenarna under
århundraden varit i beröring, eller i stenarnas vittring1 eller i trädaska,
som mycket väl kunnat vara allenast multnadt trä. Ingenstädes
omtalar dr Schliemann att han funnit kol, och frånvaran af sådana är

*



ytterst vigtig för denna fråga, ty kol bevaras vida längre än obrändt
trä, och i de mykenska grafvarna äro funna lemningar af träfästen

Fig. 3. Diadem af guld.

och träskidor till svärd, af spjutskaft o. s. v. Det heter visserligen,
att metallföremålen visat sig vara skadade af eld, men förklaringen
af de å dem förekommande skadorna kan knappast anses
tillfredsställande, så länge den stöder sig allenast på Schliemanns ord eller
på uttalande af andra, af honom åberopade personer, hvilkas
vittnes-gillhet i en så ömtålig fråga icke är känd. Att han sjelf icke har
klar insigt om den noggrannhet och den öfning, som afgörandet af
sådana spörsmål kräfver, synes granneligen deraf att han som vittnen
åberopar äfven de tusenden, som ständigt och jämnt besökte platsen
för hans utgräfningar.

Jag har vid ett föregående tillfälles uttalat några anmärkningar
öfver dr Schliemanns sätt att gå till väga. Mitt klander framkallade
en kritik, som förklarade min dom vara för hård och ansåg den bero 1 2

1 Man kan af fyndberättelserna ej ens se om stenarna visat spår af vittring.

2 Svensk Tidskrift för 1874.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/a/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free