Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Några kranier från stenåldern i Sverige af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI
ANTROPOLOGISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT
Band I. 1879. Nr 3.
Några kranier från stenåldern i Sverige
af GUSTAF RETZIUS.
(Med 15 träsnitt).
Under de senaste båda årtiondena hafva i Sverige tid efter annan
stenåldersgrafvar, såväl gånggrifter som hällkistor, blifvit noggrant
undersökta och de i dem funna föremål med omsorg tillvaratagna.
Ett bland de mål, som dessa forskningar haft i sigte, har varit att
erhålla ett störrQ antal menniskokranier från Sveriges stenålder.
Frågan om stenåldersfolkets ras-förhållanden, hvilka redan länge
utgjort föremål för vexlande åsigter1, fordrade nödvändigt för sin
slutliga lösning ett betydligt större undersökningsmaterial än man
förut haft att tillgå. Redan af granskningen af de kranier, som
er-höllos i gånggrifterna vid Luttra och Synnerål, framgick, att én
utpräglad dolikocefali var rådande hos stenåldersfolket. Då det
emellertid var af vigt att vidga omfånget för dessa forskningar, företogo
dr O. Montelius och jag undersökning af ett par gånggrifter vid
Karleby nära Falköping samt af en hällekista i samma trakt och en
annan hällekista vid Backa i närheten af Sköfde. I hvar och en af
dessa grafvar erhölls ett mer eller mindre betydligt antal kranier,
men större delen af dem anträffades i ett sådant tillstånd, att de
icke kunde tillvaratagas. Många voro genom påtryckande jord och
stenar m. m. redan sedan gammalt sönderbrutna eller ock genom ett
långsamt dylikt tryck snedpressade; men äfven de, som ännu egde
q var sin ursprungliga form, voro så sköra, att de endast högst sällan
kunde upptagas hela; så ofta möjligt var, tillvaratogo vi likväl af
dem, som vid upptagandet föllo sönder, de enskilda bitarna och
hopfäste dem med lim. På sådant sätt stå nu till vårt förfogande, så-
1 Se vidare härom min uppsats Om fornkranier och deras vittnesbörd, Svensk
Tidskrift för 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
