Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
delpunkt —, men dessa föreställningar flyta samman i hvarandra,
variera för litet, äro svåråtkomliga ock svårtydda; eller på
uppfattningen af familj- ock samhällslif öfver hufvud, men äfven här
framträda de olika typerna altför litet. Språket åter erbjuder alla
fördelar, ock öfver alt där det gält att bringa till medvetande ett
folks enhet ock samhörighet, att häfda en nationalitets rätt — eller
att förtrycka den —, har uppmärksamheten i första hand fäst sig
vid språket. Vetenskapen är i detta fall ense med statsmännens
praxis. Vi hafva exempel när ock fjärran, i Norge ock Finnland,
i de dansk-tyska hertigdömena, i Polen ock Böhmen, i Ungern,
i Belgien, i Elsass. Ock inom vetenskapen är det språket, som
sedan Bopps dagar förbinder Indien ock Iran med Europa upptill
Island, men skiljer finnar, ungrare ock turkar från Europas öfriga
folk ock förbinder dem sinsemellan. Det kan till ock med
ifrågasättas, om icke språket rätteligen borde läggas till grund för all
indelning af människorna. Språket ock det lif, som i språket finner
sitt uttryck, är just det för människan karaktäristiska, det
hvarigenom hon skiljer sig från den öfriga animala värden, altså det
för hänne väsentliga. Nu är det ju själfklart, att en indelning är
fullkomlig, i samma mon den utgår från ock är ett uttryck för det
väsentliga hos det som skall indelas, uttrycker på hvilka olika sätt
detta väsentliga är till inom släktets olika arter l). Språket är för
öfrigt icke blott ett uttryck för det inre lifvet. Det värkar själft
till baka på detta inre lif; språk ock tanke värka ömsesidigt
formande på hvarandra. Detta framträder ingenstädes tydligare än
på det religiösa området. Den jämförande religionsvetenskapen,
språkvetenskapens dotter, visar hvilken betydelse språkets
metaforer äga för det religiösa medvetandets utbildning i bestämda
former. Språket är dessutom icke blott psykiskt: dess yttre sida,
fonetiken, är utan tvifvel i hög grad beroende af anatomiska ock
fysiologiska faktorer. Ur praktisk synpunkt, med hänsyn till den
lätthet ock säkerhet, hvarmed klassifikationen låter sig utföras med
dess tillhjälp, har språket också ett stort företräde. Endast mellan
omedelbart bredvid hvarandra stående munarter finnas
öfvergångsfor-mer. Afkomlingar af t. ex. tyskar ock polacker förete en blandning,
en utjämning af föräldrarnes egenskaper i öfrigt, men de tala
antingen tyska eller polska, icke ett språk som ligger mellan båda2).
]) Jfr Schlbicher, Über die bedeutung der sprache für die naturgeschichte
des menschen. Weimar 1865. S. 14 ff.
2) Detta ämne är vidare utfördt af R. Böckh i hans uppsats Die statistische
bedeutung der volksprache als kennzeichen der nationalität i Zeitschr. f.
völker-psyehol. u. sprachwiss. hrsg. von Lazarus u. Steinthal. IV, s. 259—402. Jfr
också Schlbicher a. a. s. 16, 17. Man invänder, att en person kan tala tvä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
