- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Antropologiska sektionens tidskrift /
5

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DB SVENSKA FOLKMÅLEN.

5

notiser. I den nämda inledningen heter det nu !), sedan anmärkt
blifvit, att folkets språk »till formerna skiftar efter tillfällen,
personer ock ämnen ej blott olika för hvarje landskap, utan ofta för
hvarje socken, by ock stad», vidare:

»Dessa tusentals skiftningar låta likväl indela sig i vissa stora
klasar. Den allmänna indelningen kan sönderfalla uti de två :
svea- ock götaspråket, af hvilket sistnämda likväl skånskan, ehuru
en gren, dock är en så betydligt skild gren, att den förtjänade
heta det tredje språket i Sverige. Så utgör äfven dalmålet inom
Sveas område ett så eget, till stor del outredt lingvistiskt problem,
att det väl kunde upphöjas till vårt fl är de hufvudspråk. Inom de
bägge hufvudspräken, svea ock göta, kunna också smärre klasar
urskiljas efter landskapen, ock inom dem efter häraderna.
Pro-vinsdialektema eller landskapsmålen

inom Svea välde äro: uppländska, södermanländska med närikska,
västmanländska, värmländska, gästrik-helsingska, jämtländska ock
norrländska (skiftande i Medelpads-, Ångermanlands- ock
Norr-bottenssocknarnes olika utmål); hvartill kommer dalska, om
detta icke räknas för en dialekt i klass lika högt som hela
sveaspråket själft;

inom Göta välde: östgötska, västgötska med dal- ock bohuslänska,
småländska, gottländska, öländska, blekingska, halländska ;
hvartill kommer skånskan, om detta icke räknas för ett af
huf-vudspråken».

Man jämföre med Hofs ock Almqvists indelningar denna:
Gottländska på Grottland;

Norrländska mål på båda sidor om Östersjön i (Liffland ock)
Estland, Finnland, Norrland med Helsingland (ock Gästrikland),
Dalarne ock Västmanland;

Medelsvenska (göta- ock svea-mål) i Uppland ock Södermanland,
Närike, Värmland ock Dalsland, Väster- ock Östergötland (med
nordöstra Småland), Bohuslän (med norra Halland) ock Öland;
Sydsvenska mål i Småland ock Bleking, Skåne ock Halland.

Almqvist upplyser ännu mindre än Hof, hvarföre han just
på detta sätt sammanställer målen. Rättvisan kräfver mellertid den
upplysning, att Hofs källor för kännedomen om våra dialekter
inskränkte sig till Ihres sex år tidigare trykta Dialekt-lexikon,
Näsmans Historiola lingvæ dalekarlicæ, samt de torftiga notiserna i
några lanskapsbeskrifningar ock ännu färre disputationer af
topografiskt innehåll. Ännu 1840, då Almqvists språklära utgafs i 3:e
upplagan, voro estsvenskan ock Finnlands svenska munarter okända.

‘) S. 242 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/a/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free