Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Bd. I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
samhörighet med tyskame i motsats mot götar ock svear åberopar
JV-, J1-. J*- som tyska, förbiser han, att dessa ljudförbindelser äro
hög-, d. v. s. sydtyska, icke lågtyska, ock således icke förekomma
i norra Tyskland — utom att för öfrigt en enstaka
öfverensstäm-melse för släktskapen ingenting betyder. Inom virdafolket åter
finner Wieselgren en skillnad mellan Finnvedens ock Värends
befolkning ådagalagd genom det olika uttalet af äldre ei som ai eller
oi,). Nu är mellertid kändt, att denna diftong, som i en eller
annan form finnes kvar i ett bredt bälte öfver södra Sverige från ock
med Halland till ock med Möre, inom olika delar af detta område
uppträder, utom som e eller ä, äfven som ei, äi, ai (at, an\ åi, oi, öi, å, a, ae, d.
v. s. i omkring ett tiotal olika skepnader 2). Allvin 3) finner
däremot, i synnerhet i Sunnerbomålet, »en betydlig blandning af
anglosaxiska», ock hans bevis är, att gammalt ei i Sunnerbo är g: bgn ben,
stan sten, bgt bet o. s. v. Om man går till väga på detta bekväma
sätt ock som ytterligare stöd fôr åberopa några på måfå tagna ord,
som i något afseende likna hvarandra, lider det intet tvifvel, att
man kan få hvilka språk somhälst, således ock hvilka folk som hälst, till
nära fränder. Dalmålet skall vara en lågskotsk dialekt ock dalkarlar
ock skottar obehindradt förstå hvarandra — på grund af ett par
språkegenheter, egentligen w för v ock förlust af 1 i vissa fall4)
samt öfverensstämmelse i fråga om några allmänt germaniska ord5).
På en annan ståndpunkt med säkrare underbyggnad stå tvänne
danska vetenskapsmän, Lyngby ock Jessen, som visat sig väl
förtrogna med de nordiska dialekterna ock som i förbigående jämväl
uttalat sig om förhållandet mellan dessa. Lyngby har gifvit en
indelning af Sveriges mål i sammanhang med ett kort utkast till
nordisk språkhistoria, till hvilket anmälan af några svenska
språk-värk gaf honom anledning6). Han antager differentieringen inom
det nordiska språkområdet hafva skett på följande sätt ock ungefär
i följande ordning:
1. Den äldsta skillnaden mellan olika trakters mål i Norden skulle
vara mellan:
a) Norge ock Jutland (med Da- b) det öfriga Sverige med Skåne
larne ock möjligen något me- ock troligen danska öarne.
ra af v. Sverige);
*) A. a. II, s. 886. a) Alf. s. 93, 126 ff. 8) Beskrifning öfver Wästbo härad.
Jönk. 1846. S. 14 ff. 4) Alf. s. 49. 8) Näsman, Hist. linguæ dalekarl. Ups. 1733.
S. 17. Säve, Dalmålet och dalallmogens folklynne i Tidskr. f. litt. 1852. S. 283
f. Det förstås af sig själft, att Säve icke delar meningen om släktskapen. —
Enligt Näsman (s. 12) skola sockenborna i Särna förstå holländska! 6) Skrifter
om det svenske sprog og de svenske sprogarter, anm. af K. J. Lyngby i Antiqv.
Tidskr. 1858—60, s. 234 - 271. [Anm. af Möllebs, Rääfs ock Djubklous arb.
om folkmål, Saves Gutn. ark. samt Rydqv. 1, 2.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
