- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Antropologiska sektionens tidskrift /
16

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDBLL.

hyla liölja l), hvartill mig veterligen endast i dalmålet finnes något
motstycke, w finnes icke, ej häller öfvergången från nn till g. I fråga
om det slutande -n står målet på samma ståndpunkt som svenska
fastlandets munarter norr om Småland. Till alt detta kommer
målets i hög grad märkliga vokalism ock betoning. G-ottländskan
har inga långa vokaler, utan i deras ställe öfver alt diftonger, icke
blott för gammalt ei, au, ey, oe, t. ex stain sten, bait bet, raudär
röd, skaut sköt, kaupt köpt, dråima drömma, åik ök, gråin grön, utan
också för gammalt ock nytt långt i, y, ä, ö, u, o (öppet ock slutet),
t. ex. väit hvit, böi by, stjjeila stjäla, löik lök, häus hus, bjauda bjuda, stinga
stuga, fäul fogel, tiug tåg, gåud god, tåumbär tom, ock i andra fall
åt minstoïie ett efterslag af ljudsvagt, obestämdt e (a)2). Äldre
kort i ock y, som i öfriga mål ock i skriftspråket ofta öfvergått
till e ock ö, kvarstå på gammalt vis, t. ex. vita veta, skip skepp,
slygd slöjd, hyla hölja3). För långt à finnes a: ga, sta, grata o. s. v.4)
åt minstone icke u-diftonger, såsom inom de sydsvenska målen;
men liksom inom några af dessa mål äger man europeiskt u (w,
fr. ou)5). I ändeisen är i för svenskt e vanligt, t. ex. gamblir
gamle, dalin dalen, biti bitit, taki taket, handi handen, åt minstone
på Fårön6). Af äldre kvantitetsförhållanden finnas inga spår, ock
så till yida står målet till samman med de syd- ock medelsvenska emot
de norrländska. Betoningen är mycket egendomlig, ock på denna
känner man alltid ock öfver alt igen en gottländing. Den skillnad,
som i svenskan göres vid ljudstyrkans fördelning på stafvelserna i
t. ex. ugnen ock ungen, verbet skänker ock substantivet skänker, är
för gottlänidskan okänd: hon har blott den förra kombinationen,
saknar altså den mellanliggande graden af ljudstyrka (médius)7).
Målet är därjämte rikt på sammansatta aksenter: fallande
cirkum-flex från ters till grundtonen på alla enstafviga ord med lång
vokal, t. ex. båt båt, svär svår; stigande cirkumflex från sekund till
ters på alla tvåstafviga ord med s. k. »grav» betoning i högspråket
samt i trestafviga ord, t. ex. båtar båtar, sårkår gossar, åigari
ägare8). Grottländskan kan altså efter min mening icke lämpligen
sammanställas med något annat mål, utan ön har i språk som i
mycket annat haft en alldeles egen utveckling.

Men de öfriga dialekterna på båda sidor om Östersjön, höra
de till samman? Eller är det icke antagligt, att de på båda sidor
om hafvet äro betydligt olika? Ej så olika, som man möjligen kunde
vänta. Estsvenskan har k, sk, g hårda öfver alt, liksom gotländ-

») Nn F&röm. § 68,i. 2) Alf. s. 124-132; Nn F&röm. §§ 6, 124—153. J) Nn
Fåröm. § 88, 93. 4) Nn F&röm. § 112. Jfr Alf. s. 110. ö) Alf. s. 120. Nn F&röm.
§ 4,12; 121. 8) Nn F&röm. § 97. Alf. s. 134. 7)Nn Fåröm. § 8,i. 8) Nn F&röm.
§9,154.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/a/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free