Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
OM DB SVENSKA FOLKMÂLEN. 17
skan ; äfvenså en del af Nyland, Pargas ock Korpo *). Men detta är
ej tillräckligt skäl att låta dessa mål sluta sig till gottländskan eller
bilda en egen grupp; så mycket mindre som hårda k, sk, g före
mjuk vokal finnas äfven i Södertörn, Roslagen, Dalarne ock
flerstädes. De estsvenska ock finnländska målen äga talrika gamla
ock nya diftonger. Men diftonger, gamla ock nya, finnas här
ock där i mål på så skilda håll ock växla för öfrigt så, att vi
icke kunna lägga dem till grund för vår indelning i första
hand, äfven om vi nödgas medgifva, att de nya diftongerna ie, yö,
uä i de östra målen förete en jämförelsepunkt. Se vi ensamt på
de finnländska målen, som kanske äro lättare att komma till rätta
med än estsvenskan, så är det till en början två, sinsemellan utan
tvifvel sammanhängande, företeelser: förmjukningen af k ock g äfven
inuti orden, samt i för e i ändelser, som fästa vår uppmärksamhet.
Stuttjjin stucken, druttji druckit, bantjin bänken, ijöiji köket, foltje
folket, natjin naken; vidare huddji huggit, väddjin väggen, väjin vägen,
taje taget heter det i östra ock västra Nylands mål ock i
Österbotten; men stioka, dricka, bank, tjök, folk, hugga, vägg, väg, tag utan
mjuk vokal efter k ock g. Ofver hufvud »förmjukas» k ock g icke blott
i början af orden, såsom fallet är i de allra flesta mål, utan
jämväl inuti, så ofta en »mjuk» vokal följer (eller tidigare följt) efter
dem: stiûka-stuttjin, vägg-väddjin. Det är således en förmjukning af
helt annat slag än t. ex. småländskans väjen, skojen; ty i
Småland heter det också väj, skoj utan följande mjuk vokal, t. o. m.
laja laga, säja såga o. s. v. Däremot tillhöra samma öfvergångar — k,
g ock ng före mjuk vokal, antingen denna ännu finnes kvar eller
blott tidigare funnits, blifva J$, j, y \ o. s. v., men kvarstå i de
former af ordet, som icke hafva eller haft mjuk vokal — samma .
öfvergångar tillhöra äfven det .svenska Norrland ock några till
detta gränsande landskap. Man har t. ex. i Härjedalen: dreoke
druttji dricka druckit, fisk flstjen fisk fisken, tak best. plur. talja
taken (för äldre takin), bok best. sing. botja boken (för äldre bokiu),
ägg best. sing. äddje ägget. Den inre utbredningen af denna
företeelse är olika i olika mål, d. v. s. han uppträder i flere eller
förre fall, men sträcker sig i det yttre öfver ock är utmärkande
för hela det norra Sverige ned till ock med Helsingland, Dalarne
ock Västmanland. Äfven det nordliga Värmland (Älfdalen),
Nä-rike ock östgötaskärgården kunna sparsamt uppvisa hithörande
former, men längre åt söder förekomma de icke 2). j o. s. v.
för k ock g äro naturligtvis yngre än dessa senare. Men just denna
*) Alf. s. 62, 68; [Fd KH. =] Fagerlund, Ant. om Korpo o. Houtskärs
socknar. Hels. 1878. S. 130 f. 2) Alf. s. 52-56, 58-62, 64-66, 68.
Antropologiska sektionens tidskrift. Bd I. Nr 6.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
