Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÅLEN
23
ord — utom för så vidt en sådan förmjukning stundom uppträder
utan strängt beroende af den följande vokalen 1). hv- ersättes af
vy ock w finnes ej utanför Västergötland ock Bohuslän. I ändelser
finnes i för e i någon anmärkningsvärd utsträckning blott i
Södertörn ; i rotstafvelsen hafva kort i ock y före två konsonanter (resp.
lång konsonant) utbytts mot e ock ö ännu oftare än i skriftspråket,
så att från regeln blott undantagas ett mindre antal ord2).
Afled-ningar på -ja förhålla sig som i skriftspråket. Vokalerna a ock a,
öppet ock slutet a, äro också i det hela fördelade på samma sätt som i
detta: kort a är öppet, långt slutet. Konsonanterna 2, J, y
saknas; om ljudförbindelserna mb, ld, nd, gg, 1g, rg, gd har man
rätt att säga det samma. Adjektiv på -n finnas knapt i mera
allmänt bruk utom de possessiva pronomina våran, eran. Europeiskt
u är okändt; ock nästan likaså okända äro alla diftonge r utom södra
Västergötlands ai, som dock nu håller på att försvinna, under det
både gottländska, norrländska ock sydsvenska mål öfverflöda på
diftonger i den mest skiftande mångfald3). Ofver hufvud visa
de nu afhandlade målen både i konsonanter ock vokaler en viss
högtidlig stelhet, som man kanske återfinner i folklynnet. För hela
området utom södra Västergötland, som i flere afseenden står på
öfvergången till Småland ock Halland, äro alla dessa själfsvåldiga
Jt-, Jn-, Jt>-, J’w-, J$w-y J$v-y som eljes finnas i både norr ock söder,
främmande. Blott J*l- är ännu icke alldeles landsförvisadt4). Det
hela är, kunde man med någon sanning säga, som latinets fattigdom i
förhållande till Greklands rika språklif. De medelsvenska målen
äro gamla ock stadgade ända till enformighet. Vi skola senare
finna, att formernas afslipning ock förfall ingenstädes hunnit längre
än inom dessa mål. De äro längst komna, de nymodigaste i hela
samlingen.
Vi skola höra formlärans vittnesbörd om den nu uppgjorda
indelningen. Vid det förhör vi altså med hänne skola anställa,
kunde vi med någon kännedom om vissa formers stadga ock
andras växling genast från början bestämma oss för några vissa
frågor ock låta svaren på dessa vara afgörande för vårt omdömme.
Sådana kardinalpunkter i ordböjningen, som i det hela afgöra ett
måls ställning, äro, tror jag, verbens temabildning ock kanske
personän-delser samt substantivens pluraler ock efterhängda artikel. För vårt
ändamål synes det till ock med vara nog att undersöka första
konjugationens imperfektum ock supinum, de starka verbens presens
indik., substantivens best. form i sing. ock plur., samt för sig
ändeisen -efc hos substantiv (best. sing. neutr.), adjektiv (sing. neutr.)
«) Alf. s. 66 f. 2) Alf. s. 88, 90. 3) Jfr Alf. 8. 124-139. *) Alf. s. 76-78,57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
