Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÅLEN. 39
innanför det område, som i det hela begränsar deras rörelser, hvart
åt sitt håll.
Bland de sydsvenska målen däremot urskiljer man lätt två
skaror, â ena sidan Smålands eller närmare bestämd t Finnvedens,
Vä-rends, Möres ock Blekings,d. v. s. »virdarnes» mål; å andra sidan Skånes
ock Hallands. Till Skåne hör i språkligt afseende västra delen af
Bleking ’). Skånska mål karaktäriseras i motsats till småländskan,
såsom vi för korthetens skull kunna kalla den norra afdelningens
mål, genom sina b, d ock g för p, t ock k, t. ex. släba släpa, bryda bryta,
bag bak, i själfva Skåne t. o. m. ored ordet, drittjad drickat, lavad lagat,
slinked slankig o. s. v., medan halländskan (ock blekingskan) i ändelser
behåller -t. De skånska målen hafva vidare v för g i in- ock utljud,
Vä-rend w. jwcen Sven ock Jpwceta äro småländska; slœjt släkt, aajs sax,
v&jnen vagnen, synga sjunga, tyda tjuta skånska former. I de
småländska målen har man öppet ock slutet a (a ock a) som i
svenskan, i de skånska har det öppna a en betydande öfvervikt,
förekommer äfven långt, t. ex. lava laga, ock slutet a är mer eller
mindre sällsynt, samt har, där det förekommer, en egen dragning
åt å (w)* 2). I skånskan är slutet långt 0 diftong, kort slutet
0 ock kort (öppet) u sammanfalla i europeiskt u: dum dom ock
dum ; i småländskan är kort u det vanliga w, långt slutet 0 det
vanliga o. I böjningen hafva de skånska målen i första konjugationen
imper f. aktivum utan -de, hvaremot småländskan, ensam bland alla
svenska mål, kanske med tillägg af något Hallandsmål, fasthåller
den tematiska konsonanten efter stammens -a- ; passivet heter i Skåne
ock Halland -ades, -ats eller -as. Starka femin. substantiv bevara i
Skåne i best. sing. den äldre formen -en, men hafva i Småland
antingen -an efter analogien med de svaga, eller -(e)na, d. v. s. den
gamla ackusativen3). Drager man gränsen med hänsyn till
behandlingen af den gamla diftongen ei, så falla inom det område, som därför
ännu äger diftonger eller åt minstone någon annan vokal än e, ej
blott Halland, utan äfven en del af Västergötland. Förmjukningen
af k ock g i inljud är inom götamål ock sydsvenska ostadig ock
ingen ting att hålla sig till. Förmjukning af k i inljud, ofta
beroende på vokalen före k, synes mellertid vara egendomlig för
Skåne, äfvenså -j1- för -ska-, t. ex. flajän flaskan, poljan polskan,
fiäjakaga fläskkaka4). En stor del af Halland har med
Västergötland förlorat t i »tje»-ljudet ock nöjer sig med §. Njudungen
(Västra ock Östra härader) står nära Ydre i Linköpings län ock
’) Nav. Listers härad hörde under medeltiden icke till Bleking. Jämshögs
socken har fullkomligt Skånemål ock har blott ett par hundra år (sedan 1639) tillhört
Karlskrona län. Styffe, Skand. under uuionstiden. Stockh. 1867. S. 70, 74.
2) Alf. s. 111 f. 3) Alf. s. 32, 154. 4) Alf. s. 55, 67, 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
