Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DB SVENSKA FOLKMÅLEN.
43
här ock där i de sydligaste delarne af landet, i Kristiansands ock
någon del af Bergens stift, där i synnerhet i städerna palatalt r
(a) forekommer, i alla norska mal tungspets-r (r)1); l finnes
ungefär som i svenska mål norr om Dovre ock öster om Langfjeld, men
saknas västanfjälls2) ; första konjugationen saknar öfver alt den
temabildande konsonanten, altså typiskt kasta för kastade kastat:J);
neutrala substantiv förlora öfver alt utom Smålenenes amt -t i best.
formen, ock samma förlust träffar neutrum af adjektiv på -ensamt
det starka verbets supinum, altså buse buset, ope öppet, broste
brustit4); femin. substantiv förlora -n i best. formen, ock samma förlust
träffar vanligen femin. af adjektiv ock particip på -en, altså soli solen,
visa visan, opi öppen, komi kommen 5). Af detta torde framgå, att
de norska allmogemålen befinna sig på samma ståndpunkt som de
svenska norr om Småland, att afståndet mellan Sveriges
medelsvenska ock norrländska mål å ena ock de
sydsvenska å andra sidan nu är större än mellan de förstnämda
ock de norska målen. På närmare håll sedda vi$a de norska
målen en hel del andra gemensamma bildningsdrag, som bestyrka
detta. Det sydligaste Norge bar visserligen ett par
beröringspunkter med sydsvenska ock danska mål, dels i det redan nämda
palä-tala a-, dels i öfvergängen af p, t ock k till b, d ock g: reib rep,
griba gripa, mad mat, bida bita, royg rök, baga baka o. s. v. i
Mandais amt ock öster därom på en smal sträcka längs kusten till
Arendal, västerut upp till Stavanger6). Men bland alt annat betyder
detta litet. Före r är v vanligen borta, t. ex. rang vrång, rist
vrist; dock finnes det i flere sunnanfjälska mål7). Att -t
bortfaller i vissa böjningsformer, är redan anmärkt, d efter vokal eller
mellan vokaler håller sig uppe blott i ett par af Västlandets
gamla fylken; i imperfektum ock participium af A-konjugationen
är det jämväl förloradt8). n står i adverb lika osäkert som
vid böjning, hvadan t. ex. sama, heima, unda9 *). Slutande -r är
ej mindre ostadigt än i Sverige ,0). mn växlar med vn, t. ex. jamn
ock javn, det förra det vanligaste i landet, det senare inskränkt
till Hardanger, Telemarken ock några andra ställen 11). På många
ställen bar man mm för mb, men det senare tyckes vara det
regelbundna: kamb kam, klemba klämma o. s. v.; t. o. m. gamble
gamle, sumbra somrar förekomma *-). Afvenså tyckes ld ock ud
med kvarstående d vara regel, ehuru d »på många ställen blir
«) Aas. Gr. § 34. *) Aas. Gr. § 35. 3) Aas. Gr. § 59, 228. *) Aas. Gr. §
59, 126, 173 anm., 185, 207. ») Aas. Gr. § 59, 107, 131, 168, 169, 185. e) Aas.
Gr. § 126, 135, 137, 382. 7) Aas. Gr. § 110, 133 anm. «) Aas. Gr. § 33, 59, 228.
9) Aas. Gr. § 59, 131. ,n) Aas. Gr. § 59, 129. Jfr nominal- ock verbalböjningen
§ 161-172, 224-228. ") Aas. Gr. § 132. ,2) Aas. Gr. § 57, 136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
