Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÅLEN.
57
svarande sing. art. -iy -en -et eller -i -en -e. För e har artikeln
i vissa former ock mål i. -t i neutr. sing. saknas ständigt blott på
Nordsamsö, vid svaga subst. äfven i Vendsyssel. Fem. ock plur.
behålla’ i alla händelser sitt -n. Grenitivus omskrifves i
sydvästjut-skan i attributiv ställning vanligen med hans, sin o. s. v. : e m&y
hans hns mannens hus, e træ si blad trädets blad, e ln er e krowma^s
kal hans mössan är krögarens Karls; men får som predikativ ofta
-s: den hus er æ söns huset är sonens, ock i de nordöstra målen af
personer äfven som attribut, hvaremot här i andra fall genit.
omskrifves med préposition, t. ex. mjilken a kowen kons mjölk1). De
mål, som urskilja ett neutrum, bilda detta hos adjektiv på -t: höw höwt
hög, låg lå»/t lång; men som attribut saknar adj. vanligen
könsbeteck-ning: it hy hns ett högt hus, ock äfven i predikativ ställning
saknas ofta -t, där man skulle vänta det2). Plur. ock béât, formen skiljas
från obest. sing. blott genom betoningen. Den regelbundna
komparationen är sterk sterker sterkest stark, ung ynger yngest, eller med
förlust af -r i komp. sterke o. s. v. Ett gemensamt kännetecken för
de västdanska eller jutska målen i motsats till öarnes är formen af
1 pers. pron. jag, som i Nörrejylland heter a, i Sönderjylland
vanligen ä, i östdanskan je eller jæj3). — Ordfogningen företer en del
anmärkningsvärda nyheter, på hvilka jag dock ej här kan inlåta mig.
Jag vill naturligtvis icke utgifva denna korta karaktäristik som
fullständig eller hafva sagt, att alt tillhör alla jutska mål, eller neka,
att icke mycket af det anförda kan vara allmänt danskt eller åt
minstone äfven finnas utom Jylland. Jag ville gifva en
föreställning om de jutska målens allmänna skaplynne. Man finner lätt, att
jutskan är långt kommen i hvad man med mer eller mindre rätt kallat
»fonetiskt förfall», att hon i själfva värket är den mest avancerade
af alla skandiska tungor ock med rätta kan sägas inom det
nordiska språkområdet intaga samma ståndpunkt, som engelska inom
det germaniska. Den nästan fullständiga förlusten af alla
slutvokaler ock målets däraf följande enstafvighet, utvecklingen af de
tonlösa explosivorna -p, -t ock -k genom betonade explosivor till frikativor,
den stora roll som halfvokalerna j ock w spela i ljudläran, jämte
åtskilligt annat, ej minst stöttonen: alt detta gör, att jutskan för
svenska eller norska öron måste förekomma mycket främmande. Det
är sant, att vissa skiljaktigheter råda mellan målet i Nörre- ock
Sönderjylland, flere ock viktigare mellan nordostjutskan ock
sydvästjutskan. Slesvig företer tydliga spår om ej af tyskt
inflytande, hvilket med det olika lynnet hos danskan ock de ty-
’) Varm. § 856-358; Hag. § 50; Kok § 215. *) Varm. § 279, 359; Lby Sj.
s. 50; Kok § 222; Hag. § 52. 3) Varm. § 6; Dyrl. s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
