- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Antropologiska sektionens tidskrift /
68

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.

arbeten, tidskrifter ock arkiv; att utgå frän Liljegrens
runurkunder, sedan dessa på många punkter blifvit rättade ock på andra
utan tvifvel kräfva rättelse, vore vågsamt. Från medeltiden finnas
också ännu talrika diplom, större delen på svenska, de äldre på latin,
men med inblandade svenska namn ock enstaka uttryck. I
synnerhet borde ortnamnen kunna lemna upplysningar. Så långt det
under utgifning varande diplomatariet går, är alt godt ock väl;
men att för de otrykta genomgå arkiven vore ett arbete, hvilket icke
skulle stå i något rimligt förhållande till den vinst, som vore att
vänta. Enstaka upplysningar kunna fås från äldre ock yngre
litteratur af alla slag. Från 1600- ock 1700-talen förvara
boksam-lingarne bröllops- ock andra lyckönskningsverser i stort antal pa
mer eller mindre troget återgifna folkmål. Yi äro sålunda ingalunda
utan källor, äfven om från hvarje håll blott sparsamma underrättelser
äro att vänta. Endast för gottländskan föreligga i gutalagen ock
gutasagan tillräckliga förutsättningar för att med tillägg af senare
källor kunna skaffa sig en öfversikt af målets historia, som också
öfver andra mål borde kunna sprida något ljus.

Huru än dessa undersökningar må utfalla, några betydande
omhvälfningar i vår nuvarande uppfattning äro knapt att vänta.
Omkring år 1300 var dialektsplittringen utan tvifvel vida mindre
än nu. Under 9:e, kanske in i ll:e århundradet1), talades öfver hela
Norden väsentligen samma språk, ännu ej hvarken norska, svenska
eller danska. Under den äldre järnåldern, det vill tillnärmelsevis
säga under åren 200—650 rådde öfver den då bebygda delen af
Norden ett fornskandinaviskt språk, som blott i vissa punkter skiljer
sig från det sydligare gotisk-germaniska, innan ännu genom den
upprepade ljudskridningen högtyska afvek från lågtyska2). Det
är visserligen ingalunda antagligt, det strider tvärtom mot all
erfarenhet, att under vare sig 9:e eller ens 5:e århundradet ett i alla
afseenden homogent mål skulle kunnat finnas öfver en så vidsträkt
ock splittrad yta som Danmark från ock med Sönderjylland, södra
Sverige ock Norge. Mindre olikheter måste redan hafva hunnit *)

*) Med stöd af danska ord i Ormulum har Jessen i Tidskr. f. phil. I, s.
219—255 visat, att danskan hade tveljud ännu under ll:e årh. Lyngby i
An-tiqv. tidskr. 1858—60, s. 256. 2) Efter Wimmer, De ældste nord. runeindskrifter i
Aarb. 1867, s. 57, 58, 61 ock Den hist. sprogforskning og modersmålet i Aarb.
1868, s. 257 ff. samt Wm. No. s. 39 48, 121—127. Äfven Bugge anser de aldre
runornas spr&k vara skandinaviskt, icke tyskt: Bidr. t. tydn. af de ældste
runeindskrifter i Tidskr. f. phil. VII, s. 211—252; äfvenså i Aarb. 1871, s. 211—216.
Jfr Lyngby i Ant. tidskr. 1858 - 60, s. 235. Så vidt på äldre författares
vittnesbörd beror, har Jessen, Undersøg, til nord. Oldhist., Kbhvn 1862, visat, att
»hela Danmark, halfön också, hade danska, skandinaviska inbyggare omkring år
500 ock icke häller före denna tid kan hafva haft tyska inbyggare» (s. 77).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/a/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free