Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÅLEN.
69
utbilda sig under den långa tid bosättningen utan tvifvel tagit;
olikheter om hvilka vi ej kunna få någon kännedom. Men ju
lahgre man går bakåt i tiden, ju större finnes enheten vara, ock
språkhistorien gifver ingen anledning att förmoda någon
invandring från olika håll af mer eller mindre språkskilda
stammar. Däremot bör hon visserligen kunna gifva åtskilliga
upplysningar med afseende på befolkningens härkomst i vissa
trakter, som först under en senare tid blifvit bebygda.
Jag skulle inlåta mig på för mig främmande områden, om
jag här ville söka med stöd af alla olika källor utreda
befolkningens släktskapsförhållanden ock gången af dess utbredning inom
de nordiska landen. Däremot vore det utan tvifvel alldeles på sin
plats att påpeka, huru hithörande frågor taga sig ut från
synpunkten af en närmare kännedom om sammanhanget mellan de
nutida folkmålen, äfven om, efter hvad som förekommit,
slutsatserna oftast för hvem som hälst kunde vara skäligen lätta att draga.
Det skulle mellertid här blifva altför vidlyftigt att upptaga alla
sådana frågor. Så snart man lemnar de mera omfattande, som röra
större delar af landet, för att inlåta sig på förbindelserna mellan
de mindre enheterna, landskapen ock häraderna, visar det sig också
genast, att den kunskap vi äga om målen ännu är altför bristfällig
för att kunna gifva någon säker ledning. Min mening är icke
häller nu att på detta sätt gå in i enskildheter. Jag har i denna
uppsats blott velat gifva ett utkast i några allmänna drag som
inledning till vidare undersökningar. Jag skall för närvarande
hufvudsakligen fästa mig vid förhållandet mellan svear ock götar,
samt vid frågan om ursprunget af den »svenska» befolkningen i
Norrland, Finnland ock Estland.
»Sveriges rike är af hedne värd sammankommet af svears ock
götars land». Så börjar Kristofers landslag sin konungabalk. Från
ock med Karl Sverkersson kalla sig konungarne vanligen »svears
ock götars konung». Svear ock götar uppträda i vår äldre
historia på mångfaldigt sätt i motsats till hvarandra. Det
forn-engelska Beowulfskvädet förtäljer om strider mellan göta- ock
sveakonungar redan från 6:e århundradet. Om förhållandet mellan
svear ock götar äro från rent historisk, från språkvetenskaplig,
från arkeologisk sida meningar framstälda,, som, huru mycket de
än skilja sig från hvarandra, dock synas vara eniga om att anse
dem för stamskilda ock på olika tider inkomna i Norden, ehuru de
senare kunna hafva delvis blifvit blandade. På den
Keyser-Munch-ska invandringsteorien *), en väfnad af gissningar, somliga med * i
’) Keyser, Om nordmændenes herkomst og folkeslægtskab (1839), nu tillgängligt
i Saml. afh. Christ. 1873. S. 1—240.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
