- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
5

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM FÄRÖARNA

5

frân hvarandra. Genom atmosferiliernas inflytande utvittrar denna
lösare röda bergart, i följd hvaraf stycken af den öfverhängande
basalten eller trapp-porfyren småningom nedfalla och bilda de mäktiga
massor af lösa stenar, som träffas vid fjällens fötter och å
hamrar-nes sluttningar. Sjelfva hamrarne äro äfven en produkt af detta
naturens ständigt fortgående arbete.

Den lösa jorden i dalarne består utom af bergmassans
vittrings-produkter hufvudsakligen af torfdy, och äfven på högslätten och på
hamrarnes sluttningar samt på bergens mindre afsatser äro torfartade
bildningar ytterst vanliga. I denna intill ett par fot tjocka jordmon
växer ett frodigt gräs, och odlas potates, något korn samt rofvor
och andra trädgårdsrotfrukter. Trädvegetation saknas deremot
fullständigt och buskar finnas endast undantagsvis på mycket skyddade
ställen. Detta oaktadt kan man doek ej säga, att landet ser alltför
oinbjudande ut. Särdeles en vacker dag, som för öfrigt är en
sällsynthet, gör den lifliga grönskan på fjällsluttningarna, bergens djerfva,
fantastiska former, det talrika fögellifvet i förening med den präktiga
utsigt öfver verldshafvet, som man från högslätten eger, allt annat
än ett oangenämt intryck, och äfven då dimmorna smyga sig utför
fjällsidorna eller stormen tjuter, blir taflan alltid storartad och
om-vexlande. En rodd utmed kusten har dessutom särdeles stora behag.
Man väljer en relativt lugn dag och beger sig af med en af
Färin-games ypperliga båtar, och mötes snart af underbara syner.
Särdeles på de vestra och sydvestra kusterna hafva de eljes lodräta
klippväggarna djerfva minaretliknande utsprång; basalten är ofta
förklyftad i de för denna bergart karakteristiska sexsidiga formerna,
och djerfva hvalfbågar springa ut från klippväggen bildande
naturliga portar, genom hvilka man vid godt väder färdas. Ett annat för
öamas kuster utmärkande fenomen är rikedomen på grottor. Just
vid hafsbrynet finnas nämligen otaliga djupare eller grundare sådana,
i hvilka bränningen inrusar, åstadkommande ett åsklikt dån. Den
berömdaste af dessa grottor är zeolit-grottan på Naalsö. Den ligger
dock ofvan hafsytan och är mycket djup. Här träffas de
praktfullaste zeoliter. I de öfriga grottorna kan man i allmänhet ej våga
sig in, möjligen tillfälligtvis någon gång vid mycket lugnt väder.
De äro sålunda i viss mon en terra incognita ehuru de stundom vid
själfångst besökas af infödingarne, och skulle nog, äfven de, skänka
rik vinst åt mineralogen.

Särskildt torde några ord om de stenkolslager, som förekomma
på Färöarna, ej böra sakna intresse, då de på sonaro tider börjat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free