Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÄRÖARNA
11
skrapa snön och äta det gulnade gräset, men under långa och hårda
vintrar omkomma de i stor mängd, dels derigenom att de, då snön
blir för djup, begifva sig ut på fjällsidorna på de smala afsatser,
som kunna finnas der, men dessa äro då ofta hala och fåren,
nedstörta i hafvet, eller ock gå de ut på öfverhängande snödrifvor, som
lossna och falla ned. Ofta blifva de totalt insnöade och få då
mången gång uppsökas af befolkningen och framgräfvas. Vid letandet
efter sådana insnöade fårflockar brukas hundar. Man har exempel
på att får stått insnöade i bergskrefvor under 6 till 7 veckor och
dervid icke haft annat att nära sig af än grästorfven de stodo på
och slutligen bara jorden. Många omkomma årligen på detta sätt.
Man kan ingen dag, äfven om sommaren, göra någon vandring
utan att träffa döda får, så att deu skötsel de åtnjuta måste
sannerligen vara nästan ingen. Det enda skydd man ger dem är ett
slags fållor af sten eller rättare en inhägnad omgifven af en 3 fot
hög stenmur, rymmande 50—100 får. Hit skynda sig fåren vid
utbrytande oväder och stå tätt packade till hvarandra, hvarigenom
de åtminstone något skyddas mot köld och vind. För fårens
skötsel hålla byalagen så Jrallado »söjdmend», som skola räkna fåren,
drifva dem tillsammans i fållorna, märka lammen, tillse
ullaftagnin-gen och annat dylikt. Ullen afklippes ej från fåren utan afrifves
med händerna, så att månget får blödande kommer från affären.
Denna process försiggår vanligen i juli månad. Alla försök att
införa ullsax hafva hittills strandat mot innevånarnes konservatism
och mot begäret att få den fina ull som sitter närmast skinnet och
som vid klippning ej lär kunna tillvaratagas. Af ullen göres
kläder, särdeles tröjor och strumpor. Af tröjor utskeppades 1875 51,811
stycken förutom annat yllegods och mycket sådant förslites af
inne-vånarne sjelfva. Häraf är lätt att inse hvilken stor betydelse fåren
hafva för dessa öars innevånare.
Näst förskötseln kommer fisket såsom inkomstkälla. Fisket
be-drifves i allmänhet från roddbåtar ute på hafvet eller i bugter Och
fjordar. Färingarne äro skicklige båtbyggare och ännu skickligare
i att bruka båtarne och manövrera dem äfven i väder, som kunna
vara farliga för stora skepp. Båtarne kallas timansfarer,
åttamans-farer, o. s. v. allt efter som de rymma 10, 8, 6 o. s. v. stycken
roddare. En åttamans-farer, den kanske vanligaste båtstorleken, är
24 fot lång och 6 fot bred, den bar såsom alla fåröbåtar högt spring
för- och akter-ut samt är spetsig i båda ändar. De byggas af norsk
furu med ekköl. Roddarbänkarne äro 4 och årorna stöda mot starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
